Nej. Skit.
Igår kapitulerade vi.
Just när Stella skulle till att somna kom några vänner hem. Världens nyfiknaste och socialaste lilla barn ville då såklart upp och kolla vilka det var. Var i sitt esse, stojade runt och myste. Sen blev hon såklart övertrött och läggningen blev inget vidare.
Sen hade hon också dagstoppen på 40,1 just innan. Hon fick en alvedon vid ”egentlig” läggning vilken tog bra dock.
Under dessa förutsättningar – just med febern som var på gränsen till åka-till-akuten – så pallade vi inte. Pragmatiskt, var ordet.
Så inatt sov hon med oss. Börja om från början, börja om på nytt…
Dock utan så mycket som ett knyst från 20.00 till 07.30.
Läggningsproceduren ska dock tillbaka pronto, vi snackar idag. Nattvällingen är borta sedan några dagar. Gör om, gör rätt. Rom byggdes inte på en dag.
Jag tänker välja att inte se det som ett nederlag, utan som ett steg i rätt riktning. Igår var hon ytterst brydd och helt inställd på att sova, det ska hon göra i sin egen säng. Även om det inte blev så av olika anledningar. Hon somnade inte direkt på välling heller, vilket är positivt. Som sagt, rätt riktning men många steg kvar.
Återkoppling kommer.