När farbror F kom i torsdags så hade han med en present åt Stella. Och vilken present sen! Detta pussel har Stella inte släppt sedan dess. Hon älskar det! När hon var på sämst humör idag och bara skrek typ, så var pusslet det enda som fick henne att bli tyst.
Det är häftigt att se hur hon lärt sig sätta dit alla djuren, snurra och greja för att få dem på plats. Hon vet exakt vilket djur som ska vara vart. Om ett djur saknas så vet hon exakt vilket det är, och frågar bekymrat; ”Bä?” (lamm), ”Ovva?” (vovve), ”Atto?” (traktor), ”muuuu” (kossa), ”ka” (katt), ”kaka” (höna), osv, och ger sig inte förrän vi letat på den saknade biten. Lustigt också hur hon säger vissas djurnamn och för vissa bara säger lätet. Men hon är väl inte dum, lika bra att göra det enklast möjliga för sig själv och säga det som är lättast.
Tack för fin present och trevligt sällskap hela helgen, Fredrik!