Ursäkta rubriken. Men jag finner inga andra ord. För vi har faktiskt också haft en riktigt otrevlig händelse idag, när vi just hoppat på Waxholmsbåten.
När vi stod i kassan och jag höll Stella i handen så ser jag i ögonvrån hur en riktigt stor hund anfaller henne. Den hoppar upp, och med båda framtassarna mot hennes bröst välter den ned henne raklång på rygg.
Vi blev SÅ skärrade, och rädda! Inte minst jag som är enormt hundrädd redan innan. Det var inga vackra ord som kom från våra munnar då, i höga och upprörda röster gentemot ägarinnnan (en äldre kvinna). Helt sjukt ju! Hur kan man INTE ha sin hund hårdare kopplad om den har sådana tendenser? Det kan ju inte ha varit första gången. Hoppa upp mot ett litet barn!
Det gick så otroligt fort också, det var verkligen så att vi bara såg det hända i ögonvrån, och det gick som i slow motion. Läskigt…
De icke-så-vackra orden och anklagelerserna och uppmaningarna (avliva hundj*en) kom direkt från hjärtat. Kan intyga att förnuft och känslor under lock INTE råder i en sån situation.
Jag vet inte vad det var för hund, men den var väldigt stor och såg lite bulldog-ig ut i ansiktet. Dock hyfsat beskedlig senare, ingen sån där knas-sort tror jag.
Hua.
Sen såg vi en liten hund och försökte få Stella att gilla den (vilket hon gjorde) så hon inte skulle bli rädd på längre sikt, men jag tror inte riktigt att hon hann med att uppfatta vad som hände innan, så det är nog inga problem.