Så kom den igen, den lilla ”borde-vi-inte-åka-någonstans”-funderingen. Att man aldrig får nog?!
Jag måste på nåt vis alltid ha två inplanerade resor framför mig. Det behöver inte vara en månadslång variant, men någon weekendresa eller så iallafall.
Nu har vi ju dock Vemdalen att se fram emot över påsk (ser jag verkligen fram emot!), och sommarsemestern är trots att det råder tvivel i snömaxad omgivning inom räckhåll och behöver funderas på och planeras. För oss blir det som vanligt Sverige – utomlands kan man åka september till maj, punkt. I år har vi dessutom en nybyggd stuga i Halmstad vi har privilegiet att få vara i, och där är man ju nära resten av Europa också (nåväl) så med det som bas utforskar vi sommar-Sverige och möjligtivs Danmark osv lite lagom spontant. Kombinerat med Sveriges vackraste Dalarna och lite Stockholm så är de sommarlata dagarna säkrade.
Nästa ”utomlands” då? En veckas utbildning i London om en månad (eventuellt), räknas det?
Jag är iallafall riktigt sugen att tjuvstarta mötet med försommaren i någon europeisk stad på något sydligare breddgrader. Helst med hela min familj, jag vill ha Stella med, sovandes i sin vagn medan vi käkar god mat på någon uteservering. Ska man försöka hitta på något sånt, tro? Vilka städer är hyfsat barnvänliga? Berlin, Milano, Paris, Prag, Rom, Budapest, Nice, Amsterdam eller någon annan europeisk stad kan väl funka att fira Sveriges nationaldag (i år tyvärr på en söndag) i? En flygbiljett från något lågprisbolag och en lägenhetshyrning via Holiday Rentals så voíla – lite semesterkänsla fixad. Nu ska bara mannen övertygas. Han brukar inte vara sen att hänga på, men kan behöva lite mer tid att tänka igenom saker och ting. 🙂