Stella var inte mer än nyfödd när hon fick en trehjuling av sina entusiastiska farföräldrar. 🙂
Så i och med hennes visade fascination för detta transportmedel så tog jag igår upp den från förrådet. Stella ’Oh Wow’-ade och klättrade upp och satte sig och klättrade sedan av igen (med lite hjälp) ungefär 140 gånger.
Tyvärr är den fortfarande lite stor, jag tror att den är för lite äldre barn. Hon kämpade för att nå ner till tramporna men fick tyvärr inte till det. Rolig att klättra upp på, och att skjutsa saker (dockan Stina) på var den iallafall. Imorse var det ett leende och ett ’Oh Wow’ som mötte cykeln. I teorin, så…
En Winther trehjuling med flak känns som en riktig klassiker (och kanske i en mer neutral färgskala, haha). Jag tror bestämt vårt bortskämda lilla barn ska få en sån i påskpresent – lagom tills (jag har bestämt att) vägarna kommer vara helt snö- och grusfria så hon har en cykel att köra med utomhus. När hon blir större funkar ju den andra fint inomhus.