Denna vecka har jag sett fram emot läääänge. En veckas mycket spännande jobbkurs. Inte bara ett välkommet avbrott i jobbvardagen, utan framför allt ett ormåde jag varit nyfiken på lääänge, och en kurs som bara går i Sverige en gång om året och vars senaste tillfällen utomlands blivit inställda.
Men så igår kväll började jag känna mig illamående. Och i exakt samma sekund sa H samma sak. Det fick oss att misstänka att det berodde på något vi käkat nåt eller så. Innan läggdags fick jag slänga mig över toastolen, och fick forsätta så under hela natten. Men yippie… Dock så ville jag så gärna åka på kursen, så jag gick upp på morgonen – men hade tydligen inte kramat toalettstolen färdigt. Nähänä. La mig några timmar och tänkte åka in till efter lunch, men kunde sedan dock konstatera att något annat än sängläge idag inte var aktuellt.
H åkte till jobbet på morgonen men anslöt hemma vid lunch, då han konstaterat att han inte alls var i form för jobb (första sjukskrivningen någonsin för honom!). Lika rackig dagsform som jag, även om han slapp det otrevligaste.
Sen kunde vi dock utesluta matförgiftning (tyvärr kanske man ska säga… det går ju över snabbare och smittar inte).
Stella har iallafall klarat sig, och varit på dagis idag (tack och lov). Och självklart är jag hellre den som är sjuk om hon slipper. Men vi hade en utmaning hemma efter dagis, med två helt sänkta föräldrar och en pigg tvååring…
Hoppas hon klarar sig utan smitta.
Jag tror jag börjar må lite bättre, för ikväll har jag varit hungrig. Inte varit sugen på nåt dock, men just petat i mig tre små morötter. 🙂 Det ska man väl kunna sova mätt och gott på? Första maten jag fått behålla på 2 dygn. Hm.
Optimist tänker jag vara, och hoppas på form så jag kan komma iväg på kursen imorgon. Jag har ju ett sånt jobb så jag kan isolera mig vid min dator, så det får funka. Fast mår jag hälften av idag så blir det ju inte så…