Idag hade Stella mycket att berätta när jag hämtade henne. Under frukstunden ute på bänken hade hon lutat sig bakåt mot det icke-existerande ryggstödet och slagit en frivolt ned i sanden. Två gånger.
Jag undrar vad hon tänkte där? Hon har ju koll på sånt liksom. Sitter ordenligt på stol såväl som pall. Det måste blivit lite kortslutning för henne helt enkelt. Men iallafall så hade det gått bra, hon hade mest blivit förvånad när hon landade på rygg och spanade upp i himlen. Två gånger.
Sen hade hon blivit biten av ett barn också. De berättade om det på utvecklingssamtalet, att de hade ett barn som bits där. Jobbigt (för barnet, de andra barnen, och föräldrarna – vi kan ju lite sätta oss in i situationen). Så iallafall hade hon rejäla märken på handen och hade nog haft rätt ont. ”Jaa, ont”, sa Stella. ”Bajabaja”. Vi får hoppas att hon förstår att man INTE får göra så och att det gör ont, och inte istället kommer underfund med att det där med bitas får resultat. Håhåjaja. Inte lätt det där med dagis ibland. Men livets skola är tuff, så är det. Och särskilt blödig blir jag inte, för jag tror att Stella ändå kommer skutta till dagis på sitt vanliga glada humör imorgon bitti.