Såhär skriver Familjeliv om vecka 28, sista veckan i månad 7.
Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska. Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud. Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma.
Jag:
Igår när vi tog en promenad – och jag själv var ordentligt taggad med stavar för stavgång – så fick jag ganska direkt enorma sammandragningar. Det gjorde krampont i hela nedre delen av magen, som håll men i halva livmodern (dvs i ett område stort som en mindre fotboll). Jag som knappt alls hade märkbara sammandragningar med Stella fick åter igen äta upp mina tankar kring ”vaddå sammandragningar, det är ju bara livmodern som tränar (vilket min dåvarande BM sa) – det är väl bara att vila lite kort och sedan köra på”. Jag hade så ont så jag inte kunde gå en meter. Irriterande, och det var otroligt obehagligt. Vi fick vända, byta tempo betydligt och ta många pauser. Jag kände mig gråtfärdig.
Förra veckan ploppade naveln, men hormonrand som jag hade tidigt med Stella har jag inte sett minsta spår av.
Humöret är sådär, jag är enormt trött mellan varven (men har väl inte den mentalt lugnaste tillvaron på jobbet direkt, vilket påverkar) och känner mig helt dränerad på energi många kvällar. Tråkigt. Och ja, humöret blir därefter. Det är inte kul att inte känna igen sig själv, att sakna energi man vanligtvis har massor av, och visst är det en period nu då kroppen exploderar och jag känner stor skillnad storleksmässigt från för bara ett par veckor sedan. Då kunde jag ha vanliga kläder men det går inte längre, och jag känner mig inte fin. Alls. Ballong.
Usch, det är inte en särskilt positiv upplevelse jag har av min graviditet just nu.
Fast… ska jag tänka lite mer positivt så är det ändå häftigt nu när jag märker att bebisen är så stor så jag kan få tag i en liten häl ibland. Tydligt känna kroppsdelar. Tänka att vår bebis faktiskt inte är så långt borta. Nu har jag verkligen börjat längta och visualiserar livet med liten bebis på ett helt annat sätt. ”Jag är stor”, säger Stella, och följer upp med ”storasyster”. Mmmm, can’t wait… 🙂
V.28-mage goes SATS shape. Inga sammandragningar under passet iallafall, men något ovanligt tung kände jag mig.