Tänk om man kunde det!
Så tänker jag inför en helg i slutet av november. Min planerade tjejhelg blev inställd, och H åker till sina föräldrar med Stella. Och sin syster + sambo + barn. Så jag får inte plats i bilen (alltså, klart vi löser det om jag vill, två bilar eller så, men det känns lite onödigt).
Lyxproblem tänkte jag först. Jag tar gärna ett tåg och slipper åka bil med två barn. Fast problemet är att jag inte kommer fram dit med tåg eller buss. Det ligger lite fel, det där samhället som man inte får kalla håla. 🙂
Så då tänkte jag istället åka till Götet och hälsa på några kompisar, och sen åka till samhället på lördagen istället. Men näe, en av vännerna i Götet är bortrest (synd att inte hinna med alla) och tågbiljetten kostar 1200 enkel resa.
En ny fundering har då ploppat upp. Jag kanske ska stanna hemma, och få en försmak av den där egentiden hemma utan måsten som jag drömt om..? Förstå vad nice!
Men jag vet redan nu att jag kommer sakna min familj HUR mycket som helst, och säkert inte kommer njuta.
Hm. Att det ska vara så svårt. Att förnuft och känsla ska vara så olika… Jag är mycket ambivalent. Å ena sidan skönt, men allra mest tråkigt.
Uppskattar ni hemmahelger själva, med familjen någon annanstans?