Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att varje gång jag i en plötslig våg av positivt tänkande åker till IKEA själv med Stella, så slutar det med att jag rannsakar mig själv gällande hur jag egentligen tänkte.
Men va sjutton. Stellas kompis N som är ett år äldre var hos oss i söndags, och hennes första ord när hon kom var ”Jag äääälskar IKEA!”, så det måste ju gå att lära dem liksom. 🙂
Igår var upplägget spikat, vi skulle börja med mat åt Stella. De där efterrätterna som står först i kön där man beställer mat är ju ingen höjdare. Jag nekade, men eftersom hon på slutet varit så duktig att förstå ”först” och ”sen” och det funkar hemma (”mat först, SEN apelsin”) så tog jag det resonemanget istället. Först mat, sen glass. Just det. Köerna seeeegade sig fram – en måndagskväll må vara mindre folk men då också extremt mycket lägre tempo i kassorna, och Stella hängde på min arm och grät konstant typ (GLASS!). Killen framför i kön verkade tycka att det var aningen jobbigt. Å andra sidan kan jag undra lite lätt varför man inte kan släppa före en höggravid kvinna som är själv med en 2-åring på avighumör, som absolut vill bli buren och som stör alla andra… Skulle ALDRIG hända någon annanstans än i Sverige! Oh well.
Någonstans anade jag också att han tänkte att jag tagit en dum diskussion gällande det där med glassen, men jag kände mig ändå tålmodig och lugn, och övertygad om mitt resonemang. Och så känner man ju sitt barn, och bara vi fått maten visste jag att hon lugnt skulle gå bredvid mig och betala och till bordet osv. Hon är ingen rymmare, och hon är väldigt resonibel av sig så länge mat- och sovklockan är under kontroll. Så blev det också. Sen mumsade hon glatt upp sin mat och vi hade en trevlig matstund faktiskt. Efteråt sa jag ”minns du vad mamma lovade?”. Hon tänkte efter ganska länge och sen sa hon ”Glass!?. Så jag sa att ja, det är så det är på IKEA, först får man äta duktigt och sen får man glass.
Sen satt Stella i en pack-kärra och åt glass så glatt så. Hon mässade ”först mat, SEN glass” flera gånger, och var så himla nöjd och stolt över just det. Sådär ja, lite uppfostran på IKEA – sorry alla i kön (men skyll er själva som inte lyfte en hand för att hjälpa) men slutet gott allting gott.
Lite extra svettigt blev det också när Stella en liiiiten bit in på tag-själv-lagret sa ”måste kissa!”, och inte bara det utan ville skynda och springa och kissa… Såklart lååångt ifrån toaletterna. Men vi lyckades lösa det också med lite meck men utan någon olycka.
Så med facit i hand var det enda riktigt dåliga att byrån jag var där för att köpa var slut – trots att det enligt lagersaldot skulle finnas ganska många. Irriterande! Å andra sidan har jag haft superflyt med sååå många inköp under hösten där jag fått sista osv, så jag orkade inte bli irriterad. Och hem kom vi, något trött men ändå rätt nöjd. Ibland liksom lyfter mamma-egot, och jag tror att det är i just såna här lite tuffare situationer. IKEA ikväll igen, Stella? Hur svårt kan det va… 😉