Läggningsstök

Det gick toppen för oss (Stella) att byta säng. Hon gillar sin stora säng, sover gott och tryggt i den. Men sista veckan har läggningarna spårat ur totalt. Tidigare har det handlat om kvällsrutin, läggning med välling, upp och kissa, lite mer välling och somna. En total procedur på kanske 20 minuter – med ”minimalt” stöd från oss.
Ibland har hon dock velat somna i vår säng, och då har hon fått det – för då har hon bara lagt sig och gosat ner sig och somnat.

Med Anna Wahlgren i bakhuvudet så inser vi ju att vi gett lite dubbla budskap med tanke på att hon fått bestämma lite själv… men vi har inte brytt oss nämnvärt eftersom det funkat, och de gånger hon somnat i vår säng har hon gjort det själv (vi vägrar hamna i somna-bredvid-träsket, vi vill ha våra kvällar kvar också), och vi har ändå kunnat lyfta över henne och hon har sen sovit gott i sin säng hela natten, med hyfsat sena morgnar.

Sista veckan har det dock varit hela artilleriet med vilja att somna på olika ställen, med olika saker (vilket inte heller stör mig nämnvärt, vill hon ha sällis så får hon väl det), ”vill inte sova”, fyra toabesök typ, och det ena med det tredje. Nu tror jag inte hon somnat före 9 en kväll sedan i typ onsdags! Galet. Det märks också på hennes humör – helt plötsligt betydligt mer labil och sur, trotsig och lättstött. Inte så konstigt, med så stort minuskonto på sömnen… Långt ifrån den harmoniska tjej vi är rätt vana vid.

En vecka med strul ”bara” ja, men vi blir knäppa! Vi tror liksom inte på att det ska vara såhär, att det är ”normalt” med barn. Inte alls.
Och vi vet att det är sånt här man ska ta tag i så fort som möjligt så det inte blir gigantiska problem. Vi har gjort det förr.

Så imorgon ska vi ta kommando igen. Det är ju vi som är vuxna och måste visa vägen, inte Stella som är 2½ och fastnat i någon jobbig vinkelvolt och inte vet själv hur hon ska ta sig ur den heller.

Attityd.
Ramsa.
Principfasthet.
ETT facit, EN somna-rutin.

Så får det bli.

Nämnde jag att jag inte är hemma imorgon? 100% nödvändigt kan jag säga… och jag får nog planera en bortakväll på torsdag också…

  1. Tänk att det skall krävas pappor för att få ordning på sovandet! Det är precis lika här, med mig blir det alltid mer krångel än med Jacob. Om Irma någon gång vaknar på natten är det Jacob som går in till henne och då är det aldrig problem att somna om. Om jag går in är det alltid kinkigt värre…

    Vi har precis vant Malte av med att äta på nätterna och det krävdes EN natt med stök i ca 1,5 timme för Jacob, sedan har han sovit som en stock hela natten i en vecka nu.

    Kanske har det att göra med dessa pappors tålamod och konsekvens!? Heja papporna.

    Kram!

    1. Ja, det är ju så det är… Jag är så himla vek, ger mig på en gång och hon vet ju vad som funkar med mig.
      H är betydligt mer konsekvent och tålmodlig, och hon fattar efter ett tag att det inte är någon idé att hålla på längre..

      Skönt att han slutat äta på natten!

      Håller med. Heja papporna. 🙂

  2. Lycka till!! Elis har småstrulat ända sen strax Minna föddes… lite tidigare morgon och mer ”vill inte sova” på kvällen och på dagsluren. Men det har blivit mycket bättre. Vi har väl alla vant oss vid livet med lillasyster och orkat vara lite mer konsekventa.

    Hejjar på H ikväll då 😀 Och Stella också såklart.

    1. Lite därför vi känner att vi behöver ta tag i det nu, annars blir det väl ännu värre sen!
      Och jag kommer nog INTE orka in och ut till henne hur länge som helst sen när jag har en till… (Det är mkt ”mamma ska komma” också, pappa duger inte… suck).

      Perfa, håll tummarna. 🙂

  3. Pingback: Sömnen, 3 veckor senare «

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *