Inför förlossningen är det ju rätt mental inställning som gäller.
Jag har börjat känna lite tveksamhet inför min förmåga till denna för tillfället. Varje värk ska man ju tänka på målbilder, eller att man är ett steg närmare sin bebis. Det var jag väldigt bra på sist.
Just nu tänker jag att när första värken kommer och ska ”tas” så kommer jag snarare tänka ”åh helvete är det första av värkar i 12 timmar, skjut mig snälla”. Eller ”jag skiter i det här, ta hand om det du så kan du säga till mig igen om 12 timmar när det är klart”. 🙂
Fast… det är tur att jag är tävlingsmänniska, när det väl blir ett faktum ska nog den mentala biten och fokuset vara där det ska. Jag räknar med det.
Fast nu ska jag nog andast lite och göra lite knipövningar, bara för att. Och dricka hallonbladste.