Jag har inspekterat Max mun varje dag hur länge som helst. Stella fick tänder tidigt, men hos Max har det varit lugnt. Tills idag. För idag hittade jag en spricka i Max tandkött. Två små gaddingar är på väg upp. De känns ytterst lite men sprickan är där. När gör det mest ont för dem egentligen? Jag hoppas att en del av det jobbiga är klart för de två kommande gaddarna i nederkäken eftersom det spruckit upp en rad helt liksom, men man vet ju inte. För han har iallafall inte visat något tecken på att ha ont eller så. Inget gnäll, ingen feber, bra sömn.
Snart blir det här bedårande leendet ännu mer bedårande. 🙂
Apropå sömn förresten så har Max blivit en magsovare. Han svänger runt på mage och gosar in sig i snuttis. Kan resa huvudet halvvaken och spana, för att sedan själv lägga ned det på ett bekvämt sätt och somna.
När vi först märkte det i förra veckan svängde vi om honom när vi kom hem på natten – främst för att han inte skulle vakna och bli irriterad, van ryggsovare som han är. Men nej, ingen idé. Och behöver han lite hjälp att komma till ro på kvällen (ibland nu då Stella ska somna i samma rum och väckt honom några gånger under sin läggning, varpå han nyfiket spanar) så är det Anna Wahlgren- teknik som solfjäder och möjligen lite rump-buffande som hjälper.
Hur resonerar ni kring halvåringar på mage? Jag känner att han är så stor så han kan få välja själv…