Häromdagen blev vår älskade lillskrot 7 månader. Goare för varje dag som går, en liten solstråle som mest bara sitter där han sitter och skrattar. En liten livsnjutare, skulle jag säga!
Sitter ja, det är favoritpositionen. Grymt stabil sitter han och tittar på saker, sträcker sig efter intressanta prylar, undersöker med händer och munnen. Roligast är såklart allt som inte är leksaker. Ni vet, tidningar, våtservettspaket, tandborstar och sånt mer eller mindre lämpligt.
Numera äter han mat, iallafall till lunch. Då får han en burk men äter väl mellan 1/4 och 3/4. Han gillar det mesta, även om han inte verkar tycka att det är supergott. Det tycker han däremot att kvällsgröten är, han blir helt tokig om man matar för långsamt och varje kväll trycker han två portioner innan han lägger sig. Han har precis avancerat från mild havregröt till Äppelgröt som är från 6 månader. Vatten till mat och gröt är huuur gott som helst, tycker han. Så lunch och kvällsgröt är det han äter (förutom någon majskrok då och då) och i övrigt så ammas han.
I början av månaden sov han lätt hela nätterna utan mat, men efter ett tag blev vi less på omsövningarna som kunde behövas vid 4-5-snåret, och när han då väckte Stella (och vi alla sov i samma rum alltså) blev det lite för mycket halabaloo så nu ammas han igen den tiden för att sova vidare till 7. Vi pallar inte tidiga morgnar, helt enkelt. Vi får ta det igen när hösten kommer.
Två tänder har kikat upp senaste månaden.
Max vaknar runt 7 på morgonen och somnar mellan 18.30-19 på kvällen. Han läggs alltid ner helt vaken i sin säng och snackar en stund själv innan han slår ihop de blå. Maken till lättsövt barn har jag aldrig träffat. Däremot sover han fortfarande dåligt om dagarna, vaknar av minsta lilla vare sig han är i säng eller vagn. Visserligen vaknar han med ett leende nästan jämt, så han är väl nöjd med sina 20-60 minuter. Det blir oftast 4 gånger om dagen, och rutiner finns inga förutom att han är vaken mellan 2-3 timmar i stöten. Han kan sova så sent som till 17.45 på kvällen utan att det stör kvällsinsovningen.
En liten solstråle som sagt, som numera njuter av sin storasysters sällskap ordentligt. Han skrattar ofta sååå mycket åt henne och hon är en så himla gullig storasyster. Häromdagen sa någon ”men är han din bebis verkligen, är han inte mamma och pappas bebis” när hon som vanligt gulligullade med honom (typ lilla Maxen, maxi-pixi, du är min fina fina bebis, jag tar hand om dig”. Då spände hon ögonen i honom och deklarerade ”Han är heeeela miljen Fajåkejs bebis!”.
Ja, familjens bebis det är vad han är. En sötnöt, med gosiga små mjuka lår (som inte är så kralliga ändå), knubbiga små händer och runda kinder. Ljuvligare än ljuvigast!