Ja men YES säger jag bara! Äntligen en riktigt härlig mamma-barn-hängsdag. En hel dag då jag bara tyckt att min dotter varit världens sötaste och goaste unge. Utan bråk och med bara roligt. Som jag längtat efter en sån dag!
Spårvägsmuseet (som ligger i Danvikstull) var jättebra för barn. Stora ytor att springa på, en massa bussar och tåg att klättra in i och utforska, och en massa roliga grejer att leka med, som t.ex att leka lokförare och se hur det är att köra tunnelbana, möjlighet att leka spärrvakt mm mm.
Dessutom kunde man ha med vagn, så det var verkligen klockrent även själv med två barn. Café/fik lång mitt i alltihopa så det var enkelt att handla mat och äta, och Stella kunde sedan gå iväg själv och leka vidare medans jag och Max försökte bli klara – jag kunde hela tiden ha henne (tillräckligt) under uppsikt.
Det ”huvudsakliga” på museet är såklart alla vagnar och fordon av alla slag. Gott om utrymme för barn med spring i benen.
Leksaksmuseet ligger också inne i spårvägsmuseet, och det roade Stella att titta på alla gamla leksaker. Inte minst tågbanorna.
Jag fick leka lääääänge med världens sötaste konduktör. Vi bytte plats om vart annat och löste biljett till Gullmarsplan, Globen, Luma, Sickla Udde, Årstadal, ”karusellerna” (hur kom det in i bilden?) mm. Snacka om Stockholmstjej… 🙂
Hon klippte biljett under stora leenden.
Vi åkte också mini-tunnelbanan. Då var Max vaken och hängde med i selen. Han tyckte det var kul och försökte klättra ur selen och hoppa över kanten, typ.
Stella tyckte det var mysigt, men att vanliga karuseller som ”går jättejättefort” är roligare.
Sen kan ju de små roas av det lilla också. Som klistermärken på golvet, där man kan se Globen.
Och en trähäst som får agera ”lilla gubben”. Sen var såklart den stora tågbanan (typ brio-räls med tåg, ordentligt uppbyggd med alla möjliga grejer) hur poppis som helst och roade läääänge. Väldigt bra, för just där var det då lugnt för mig att sitta och softa lite och underhålla lillebror (som jag inte ville släppa lös, med tanke på hans förkylningsbaciller var det såklart vagn och mitt knä som gällde för honom).
Vi hängde på museet ändå från 11 till strax efter 15, och ja, det blev verkligen en riktigt mysig utflykt.