För visst ser de för gulliga och snälla ut, i skrindan på väg hem från lekparken för en stund sedan?
Well, nej. Så jäkla mycket gnäll och gråt under förmiddagen när jag var själv med dem 1,5 timme som kändes som betydligt mer. Stella har med sig lite leksaker som hon inte ens leker med. Hennes enda mål är att hålla dem ifrån Max. Som såklart blir galen när han inte får ha någonting. Aaaaarrgggh. Man blir ju galen alltså. Så när jag då letar upp saker åt honom (inte det lättaste) ska Stella såklaaart ha just den grejen, och efter mycket medlande som suger energi inser hon att vänta på sin tur. Vilket innebär att ta prylen så fort Max tappar fokus på den en sekund. Det fattar ju inte han… och hon har ju liksom väntat, gjort rätt. Bråk och gnäll, i repeat, forever.
Sjukt drygt iallafall. Så även om inte vår förmiddag varit lång (Max vaknade 09 efter att ha somnat 19 och Stella vaknade först 10.30) så tar vi det nu lugnt hemma när Max sover. I eftermiddag får det bli bondgårdstur – men först lite bokläsning och så. Passa på.
Mätt och belåten. Pannkakor åt familjen, ruggigt god tonfisksallad med bl a rostad blomkål åt mig. Nom.
