McDonalds bjöd de små löparna på Happy Meal, så vi tog helt enkelt med oss en meny och lite extra, trampade hemåt och lät barnen käka på bryggan. Nu lever ju den största av de två på luft, och den minsta föredrar husmanskost i en miljö som inte inbjuder till så mycket spring och hopp, så särskilt mycket åt de inte. Slappnade av gjorde vi kanske inte direkt, således, och då syftar jag inte bara till ”du måste äta”-tjatet. Men själva grejen känns ju ändå mysig, inte minst i backspegeln 😉
Sen rullade vi hem och bytte till pyjamas på små, och så fick Max somna i vagnen på väg till Primo Ciao Ciao. Där väntade kompismiddag och stället levererade som alltid. Så nice!
Sen råkade jag flytta på Max vagn och även om han är rätt duktig att somna i vagn så är han inte helt stabil och började visa tecken på att vakna till. Jag kände ändå inte att det var riktigt värt att rulla in på stan och kolla loppet med båda just idag så jag tog utan tvekamheter beslutet att gå hem med barn efter avslutad middag runt halv 10, och H följde med resten av sällskapet till söder för lopp och kanske någon öl. Nice för honom – men mörk choklad, cola och surfande i soffan var ändå inte helt fel. Ja, Max somnade vidare hemma och Stella var dyngtrött efter dagens kalas och lopp så det tog millisekunder efter att hon lagt sig tills hon somnat så lite kvalitet över den avslutningen på lördagskvällen var det för mig får jag säga ändå.
Hoppas det går bra för alla duktiga löpare! Jag är inte avis… eller är jag det förresten, lite kanske? Midnattsloppet är grymt kul!
Och med det säger jag tack och godnatt. Även imorgon har vi massa skoj på schemat, fler barnkalas och mer kompismiddag. Livet… oh the joy. 🙂