I Sälen vaknar vi till lila himmel – tidig morgon som vittnar om att dagen kommer bli solig.
Frukost medan vi hoppas att elden ska värma upp vårt hus lite mer.
I backen precis före 9, just som stolsliften drar igång. Manchester i pisterna.
Jag? Med längdskidor på. Seriöst, vad hände?!
Men faktiskt. Rätt magiskt det också.
Första tre kilometrarna var ljuvliga. Så vackert, med solen som gick upp över trädtopparna.
I skogen mellan 3-6 var det slit, det gick långsamt kändes det som – bara diagonal och noll stakning, och fötterna började bli kalla. Med all rätt, det pendlade mellan -11 och -19. Sen öppnade det upp sig, blev magiskt fint igen och utförs. Och vips (typ, såhär i efterhand) var vi (tre tappra) i mål på 11 km på 1,01 inkl två små fotopauser. Perfa!
Och faktiskt en riktigt härlig start på dagen. Men nu, efter att ha värmt oss massor i het dusch och med te och tofflor (ajaj i tårna) är vi snart redo att dra mot backen och stå på skär istället. Tjoho!
Man blir lite skäggig av att åka en timme i runt minus 15. Men nöjd. För på det stora hela är det inte direkt någon hälsoresa det här. Mest bara hälsa för själen.