Nej, det är kanske inte riktigt sista chansen till slalom denna vinter än på ett tag, med 125 cm snödjup i Romme och konstanta minusgrader. Men för oss känns det ändå lite så. Vi har gått in till 100% i det där med vintersport i år, och denna helg gör vi slut med hela grejen för den här gången.
Och man ska ju sluta på topp, sägs det?
Så vi gör nog det då. För idag var Stella grym att åka, hon svänger utan problem och stannar både på kommando och eget initiativ och skillnaden sedan vi inledde säsongen vid lucia är enorm. Idag åkte hon från toppen ett par gånger helt själv hela vägen. Inga stavar eller andra hjälpmedel inblandade. Lycka!
Förutom det så strålade solen högt och inte ens enormt mycket folk påverkade vårt humör i särskilt stor utsträckning.
Extra kul var att vi hade Stockholmsvänner med oss idag! Snart 6-åriga N var föga förvånande en grym förstagångsåkare och handhållningen i liftkön var ju bara för gullig. Kompislycka! För oss alla.
Det enda som kanske inte passade alla helt hundra var ute-grillning. Ack så charmigt och mysigt men jobbigt för de små 2-åringshänderna i ovärdig mars-kyla. Tur tyckte Max och Stina att det finns värmestuga/fika (S) och morföräldrar att hitta på alternativa aktiviteter med när man anser sig åkt färdigt (M). Och med det blev alla än nöjdare.
