Min plan för kvällen var lite hemmahäng och sedan en kväll på SATS. Så att jag istället kom att gå tidigt från jobbet, åka till Linköping, äta middag på en parkering där och sedan åka hem igen, kom ju lite som en överraskning kan man säga.
Idag upptäckte vi nämligen ett par första små prickar på Stellas mage som nu när vi har lite rutin definitivt vet att heter vattkoppor. Såklart, eftersom det idag är 14 dagar sedan vi såg Max första sådana. Farmor och farfar har varit lite redo sedan Max koppor – och hade tänkt komma hit några dagar och vabba med honom då. Att han sedan var tillbaka på förskolan redan efter en vecka gjorde att de inte behövde det men då var de redan inställda på e nform av bonustid med barnbarnen. Chansen kom således nu istället och de var redan lite i startblocken så att säga.
VAB på hemmaplan i sitt eget hus och så är ju på ett sätt mycket enklare så även om det är rätt långt till farmor och farfar så kändes det den här gången givetvis värt att ösa ett gäng mil för att möjliggöra för det. Halvvägs var betyder Linköping och ja – nu är vi hemma igen efter en kväll på vägen och barnen är framme i Småland.
Och så hem och en biltvätt på det. Lika bra att passsa på, och oj vad välbehövligt…
Jag kommer sakna barnen massor, det känns inte alls naturligt att de inte är här. Men, nu är det ett faktum och minst sagt bäst för alla så då ska det njutas! Helt plötsligt behöver vi inte välja antingen eller som varit diskussionerna här senaste dagarna då vi haft lite krockande grejer utan vi kan få både och. Siktar på träning och bio imorgon, massage (för mig) och möte på onsdag, träning och kompishäng på torsdag och på fredag passar vi såklart på att gå ut och käka, innan de hämtas hem igen på lördag. Fulla dagar på jobben utan stress.
Och sömn! Massa ostörd sömn! Ojojoj vad jag ser fram emot det.
Snälla, fantastiska farföräldrarna. Jag (vi) är så enormt tacksam för alla fina människor – släkt och vänner – mina barn har i sin närhet.