Det känns lätt overkligt att jobbet väntar imorgon igen. Hur kan det inte vara semester, liksom? Helgen har verkligen varit en försmak på semester, och nu känns det verkligen på riktigt, det här med sommaren. Jag tycker det blev mentalt svårt i år, för det känns som att vintern övergick direkt i högsommar.
Skärgården har iallafall levererat, och det där som utvecklat sig till midsommartradition hos vännerna på Vindö är verkligen hur härligt som helst. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka att vi är mitt i att skapa våra barns barndomsminnen. Det känns absurt på något sätt. Vad beror det på egentligen? Är jag 36 men har inte fattat att jag är vuxen, eller? Tiden springer, och jag njuter av (nästan) varje sekund.
Det har varit charmigt att se barnen leka så självgående under helgen, och i princip bo på den där roliga studsmattan som A fått i 4-årspresent. Vi vuxna har umgåtts mer än vi är vana vid – det märks att barnen blir äldre som sagt, och gott på tallrikar och i glas har vi haft. Fast såklart avslutat kvällarna rätt tidigt. Tiderna.
Kvällarna har jag avslutat såhär. Kissat och sagt godnatt till kungen och Silvia. Obligatoriska på varje utedass?
Det finns ju då toa, men det behövs inte slösa med spolningsvatten, när man kan få såhär trivsam inramning där strax efter midnatt.
Idag var det en fin morgon som väntade på oss. Värme och blå himmel. Vi drog hemåt efter lunch och för att få in träning då Henke skulle säga hejdå till Söderstadion för alltid på seneftermiddagen/kvällen så sprang jag från vännerna. Familjen hann ikapp mig med bilen lite väl snabbt (jag hade tänkt springa iallafall 40 min), men på ett sätt var jag tacksam för det just där och då, i värmen längs landsvägarna. Ett alternativt sätt att transportlöpa och vara tidseffektiv är det iallafall, att börja springa och bli upphämtad efter lagom längd. Fin inramning kan det också bjudas på.
Väl hemma hängde vi i lite mer urban inramning igen. Torgets fontän/vattenspegel roar barnen i timtal. Att det kan bli så kul med lite rinnande vatten?!
Jag konstaterade också åter igen att jag inte har något emot att gå ut och hänga med barnen. Att själv kunna vara på en terass när barnen leker själva är å ena sidan superhärligt (även om de inte bara leker själva då, skulle jag säga – ”mamma mamma mamma mamma”) men att det ska vara så stort projekt att ta sig ut i lägenhet, och att det ska vara ”så jobbigt”. Nej. Det kände jag inte heller ikväll när jag stod där i kvällssolen och njöt.
Lägenhetsliv vs. husliv. Den där eviga diskussionen/funderingen. Jag är super-pro lägenhet. Just nu. Men fasen alltså. Svårt ändå. Barndomen och barndomsminnena. Livskvaliteten. Var byggs de och var är den högst?
Trots hyfsad sömn i helgen är det nu en trött familj här hemma denna söndagkväll – och som sagt, det där med att jobba imorgon känns ju lite sådär alltså. Två veckor kvar till semester men en kvar på förskolan innan sommarlov för barnen. Det är nära nu. Hang in there, som vi brukar säga.