Och så var ännu en era förbi. Tänk när man har en liten bebis och så blir den större – då sörjer man varje liten grej som visar att bebisstadiet är över. Eller man och man, jag känner så och jag tycker att jag ofta hör det i min omgivning. Så fort de där små bodysarna i 50/56 börjar bli urväxta – vilket brukar ta en vecka eller två – kommer första lilla ”snart är den här ljuvliga tiden över!”-tåren och sedan fortsätter det i takt med smakportioner, amningsavslut, byte till sittdel i vagnen, you name it. Jag genomgår en mindre kris för varje blocket-försäljning av bebisprylar.
Sen blir de lite äldre och då är känslan snarare tvärtom. Ingen är gladare än jag när saker som hör till bebistiden försvinner, när man väl passerat gränsen för att ens minsting inte är någon bebis längre (sedan länge). Hellre sparkcykel än barnvagn, gå själv, bort med blöjor, prata istället för att låta, äta själv, …
Och nu vällingen. ÄNTLIGEN!
Jag är inget stort fan av välling, har aldrig varit. Visst är det smidigt, de får i sig en massa bra saker och de får hjälp att somna. Det är enkelt och snabbt och extra bra om de är sjuka. Jag håller med om allt det där, men jag tycker också att mat ska ätas snarare än drickas. Med två barn som inte är de matgladaste av alla så vill jag iallafall veta att de inte matvägrar för att de är mätta av välling / hellre dricker välling. Och hur länge känns det där med nappflaska kul, handen på hjärtat?
Stella slutade enkelt när hon var 2 år och 10 månader. Hon ville få lördagsgodis och jag sa att det får man när man är stor. Så hon bytte välling mot lördagsgodis och gnällde aldrig. Med Max funkar inte den för som den lillebror han är har han fått godis ett tag och han är inte fullt lika moget konsekvent som Stella alltid varit heller.
Men så i lördags tog den slut, och då ansåg han (som hade en dag då han bestämt att han var stor och körde utan blöja osv) att vi inte skulle köpa någon ny. Eventuellt orkade han inte sluta leka med järnvägen hemma för att gå till affären. Så då gjorde jag inte det.
Det har varit lite diskussioner och gnäll efter vällingen, förstås, men ingen större katastrof. Idag på dag 4 har han i princip slutat fråga och något större problem har det inte varit.
Yippieyayy! Men måste de bli stora så snabbt? 😉
Nappen däremot väntar vi med ett tag till. Max fyller 3 vid nyår och då är vi på långresa och kan ha stor nytta av den. Det får bli avslut när vi kommer hem från resan i januari. En sak i taget. Som visserligen är två just nu, välling och nästan-blöjavslut.
