Utan att säga för mycket om mitt jobb, så har jag gått i butiker viss del av min arbetsdag idag. Att det var bland de bästa timmarna jag gjort i jobbsammanhang på sitt sätt låter kanske lite sorgligt, för då borde jag ju jobba med något helt annat (och det borde jag inte), men nice var det iallafall. Shoppade en tokschysst klänning på & Other Stories i kategorin ”kap” gjorde jag också.
Sen gick jag och några kollegor till Boquerian och after workade lite ihop med goda små tapas, eller pinchos som de kallas där. Små härligheter för 25 kronor styck som passar utmärkt till ett glas rött eller två. Nom.
Det konstigaste hände dock lite senare (om än inte sent). Vid 7-tiden annonserade en av de fyra kollegor som återstod att hon skulle till Berns på PechaKucha. Och det är ju inte så att jag bara ”nej men PechaKucha är jag så trött på vid det här laget”… för jag vet såklart inte vad det är. Vet ni?
PechaKucha är en japansk snabbpresentationsteknik som ger möjlighet till spännande föreläsningar med flera talare under en och samma kväll. Fenomenet har spridit sig som en löpeld och finns nu i hundratals städer runt om i världen.
Varje talare presenterar 20 bilder som var och en visas under 20 sekunder. Totalt blir det 6 minuter och 40 sekunder i strålkastarljuset innan det är dags för nästa person. Presentationerna blir koncisa, engagemanget hålls på topp och fler får möjlighet att framföra sina budskap. PechaKucha är ett lättsamt och bra format, som tillåter alla typer av ämnen.
Att Svensk form är Sveriges ambassadör för PechaKucha i Sverige och att själva fenomenet är skapat av ett arkitektteam innebär förstås att presentationerna oftast grundas inom ramen för den världen (eller något utanför), men det är inget måste utan presentationstekniken som sådan kan appliceras på alla områden.
Och ja, alltså jag följde såklart med. Klockan var lite, jag hade ”min” kväll för den här veckan och jag har en förmåga att istället för ”nej men inte ska väl jag…” oftare tänka ”självklart ska jag kolla in det!”. Förmågan att säga ja, att vara spontan, och att vara nyfiken har sällan lett till nitlotter i mitt liv.
Inte heller idag. Att höra någon med ett äkta intresse för något, någon som brinner, presentera i ett kort och koncist format var något riktigt mäktigt. En väldigt häftig upplevelse och jag log mig igenom den halva av sammankomsten som jag hängde kvar.
Vad häftigt det är med livet ändå, som bjuder på så många nya grejer. Jag har lärt mig något nytt idag – och haft väldigt trevligt. Det tackar jag för!