Kandy blev nog inte heller bättre av att vi låg efter i sömn och att jag sedan flyget känt ett ökande halsont. Resdagen till Mirissa eskalerade det och jag hade så sjukt ont och mådde så dåligt. Hela ena sidan av halsen var igensvullen, jag såg inte ens den delen av svalgen i spegeln – min hals var halv liksom. Känslan av en tandläkarbedövning i hela högra halvan av huvudet ungefär, fast inte bedövat utan i konstant smärta, inte bara vid sväljningar (omöjligt) utan konstant dunkande massiv smärta. Fruktansvärt. När jag bet ihop ilade det ont i tinningen.
Jag kände tydligt att det var något värre än vanligt, men köpte lite strepsils på första Apoteket som dock kändes som ett skämt att tro att skulle hjälpa.
Framme i Mirissa tänkte jag komplettera på Apoteket men sprang istället på en läkare. Ett litet hål i väggen med en bastant kvinna. 🙂
Jag fick snabb hjälp. Hon kollade i min hals och öron och konstaterade rejäl halsinfektion som ”man kan se på 10 meters avstånd ungefär”. Några sekunder senare hade jag antibiotika i min hand och nu hoppas jag bara på snabb bättring. Det är inte kul att vara sjuk på semestern och lika tråkigt för alla andra familjemedlemmar. Att prata finns inte på världskartan och någon direkt energi finns förstås inte.
