Vi kom fram till mirissa runt 17 på lördagseftermiddagen. Vi vågade inte hoppas på för mycket – hur bra skulle det kunna vara egentligen? Men jo. Stranden är helt fantastisk, kunde vi konstatera. Man höll som bäst på att göra om den från solparadis till kvällsbeach och det såg ut som på de allra bästa thailandsständerna. Faktiskt var en känsla att ”detta är ju BÄTTRE än Thailand”. Kanske för att det, för att komma med en klyscha jag inte är så förtjust i, kändes som Thailand gjorde för länge sedan, innan komplexen tog över. Enkla guesthouses längs stranden och några restauranger på den – varken mer eller mindre. Och så sjukt vackert, inte minst!
Barnen var grymt entusiastiska och vi som gick ner för att få i dem mat fick se på medan de lekte galet intensivt i bara underkläderna (kläderna var sedan första stund på stranden redan blöta och sandiga). Mat var inte fullt lika intressant.
Någon timme senare inkvarterade vi oss i temporära boendet. Vårt rum på Riverside Cabanas var bokad först från idag – söndag 29e – men fixiga ägaren där ordnade så att vi fick ett rum på grannstället, som var ett guesthouse under uppförande. Vi var allra först in i det rummet och övriga rum är inte ens klara än. Således fick vi dela på en 160-säng alla fyra och ta att det luktade målarfärg och inte fanns några gardiner för fönstren osv. Klart värt det ändå, inte minst för att komma till detta paradis en dag tidigare och nu bara njuta av den där semestern. Ljuvligt det.
Vi gick sedan ner till stranden igen lite senare och jag lyckades med ett gäng smärtstillande i kroppen peta i mig nästan en hel grillad färsk red snapper som kostade överkomliga 45 kronor. Det är sjukt billigt här med de flesta rätterna runt 25-30 kronor på stranden (och betydligt billigare på ställen lite mer off) och en stor öl på 66 cl kostar 12 kr.
Sjukt ovärdigt med andra ord att inte minst i den inramningen bälja en kanna te istället för att njuta mat och dryck liksom…
Idag är det söndag och vi har firat vår 3-åring Max (hipphipphurra!) i sängen imorse med sång och några paket. Fotbollssetet ville han ha på sig på en gång och ännu fler kompisar till Blixten mcQueen var uppskattat. Med det har vi sedan fortsatt dagen på stranden och livet är prima (bara jag kan krya på mig snart vill säga – jag är inte på topp och Henke får dra ett stort lass. Fast när jag ser honom leka med barnen i vågorna verkar det inte direkt gå någon nöd på honom).
Cricket på stranden.
