Jag skyndade järnet från träningseventet igår morse, och drog in till SATS Regeringsgatan för en dusch. Sådana friheter kan man få ta sig ibland i egenskap av lång och trogen medlem kan jag tycka. Familjen anslöt i stan och vi missade med en minuts marginal spårvagnen mot Djurgården där en heldag på Grönan väntade. Det kan ju tyckas inte så jobbigt – om det inte varit sista avgången för ett helt gäng timmar. Sjuttonde maj-firarna hade tydligen någon form av företräde och där stod vi och visste inte hur vi skulle komma in till Grönan, för den där 5-åringens ben ville vi spara lite på inför en lång dag så promenad var inte ett alternativ. Vi tog en taxi som kröp sig fram om ens det (100 kronor för 30 meter, hur känns den?) men till slut valde vi att låta taxin köra oss till Slussen för båt till Djurgården istället. Humöret var inte helt på topp då, men vi anlände iallafall Grönan 1 timme och 20 minuter efter plan och barnen var glada mest hela tiden och vi kom ikapp dem när vi väl kom fram.
Med tanke på det enormt härliga vädret förstod vi att vi inte skulle vara ensamma på Grönan direkt, men vad gör det? Barnen hade imponerande tålamod med dem så vi hade vad man brukar kalla ”a walk in the park”. Eller, det var det förstås inte men det enda vi kan jämföra med när vi gör sådant här är hur det var året innan och barn som blir äldre alltså – så fint det är ändå. Vi hade genomgående glada miner och barn som faktiskt lyssnade, och det där med syskon som köar och håller varandra i handen och sedan åker ihop i tuff-tuff tåg och nyckelpigor såväl som flygande elefanter är något som smälter ett mamma- (och pappa-) hjärta. Så fina! En stor glass framföra ansiktet eller ett ansiktsmålat öga och skägg av sockervacdd – det är bilder av lycka det.
Stella lyckades med nöd och näppe klara 120-gränsen och fick åka lite nytt, och bland annat gjorde vi premiär i Vilda Musen. Den var såklart ”aaaas-cool!” och hade åkts många gånger fler om kön varit mindre än 25-40 minuter…
Vi sågs i stan halv 11, och vid 17 nådde vi Kajen igen. Pigga nog för att på hemvägen styra upp en spontan middag hemma med 5 vänner och två barn. Det får ses som ett gott betyg det med – men bäst betyg är förstås barnens alla skratt under dagen och alla varma känslor i kroppen. Lyckan!