Blir det ofta spontana träningspass för er? Inte för mig. Jag har mina tillfällen då jag ”kan” träna och så väljer jag från dem och vet till 80% vilka dagar träningen kommer infinna sig en vecka. Jag identifierar liksom 5 tillfällen som passar bra och så ser jag till att 4 av dem händer.
Imorse var inte ett identifierat tillfälle, men däremot hade jag tänkt att jag bara måste klämma in ett pass på lunchen trots en stressad jobbdag och inte alls tillräckligt med minuter mellan möten vilket skulle innebära en proteindryck efter för att stävja värsta hungern framtill 14.30-snåret. Inte så bra.
Det där med morgonträning hade dock inte slagit mig, förmodligen för att jag satt och fokuserade på bröllops-toasteri-”jobb” till sena timmen igår. Väskan var inte direkt packad tills idag om man säger så.
Sen vaknade jag och efter en stund spanade jag lite på instagram och säga vad man vill om den morgonrutinen men ibland är den positiv. Som när man ser en endorfinfylld lofsian jubla över sin avklarade morgonfys i ottan. Snacka om pepp och inspiration!
Helt plötsligt var jag ute och joggade en omväg till en ytterst brant backe vid sjön Trekanten och efter närmare 20 minuter pustade jag efter att ha gått upp i den 5 gånger. Ja, gått – den var på tok för brant för ett enda löpsteg men lår brände och lungorna likaså så den fyllde sitt syfte utmärkt ändå. Perfekt!
Så nu är jag nöjd och hinner till och med blogga lite under en snabblunch på bryggan i solen. Win-win!
Vacker och varm var den också, sommarmorgonen!