Det är något med ljuset här. Redan på seneftermiddagen lägger sig ett skirt skimmer över hela landskapet. Det blir ännu mjukare och mer böljande än det redan är, med en känsla av att vara självlysande.
Sedan går timmarna och solen sjunker sakta. Himlen glöder och landskapet likaså. Vi som befinner oss på en hög kulle med milsvid utsikt sätter oss på någon av bänkarna eller ännu hellre tillsammans vid det fasta timmerbordet på husets nordvästra sida och så njuter vi av naturens egna skådespel. Det är magiskt.
Igår var det pizzakväll här. Redan mitt på dagen började ägaren elda i stenugnen som är helt öronmärkt för just de tillfällena och några vänner från byn kom och högg i med kaveln i högsta hugg och fina råvaror på långa rader. Vi satt kvar vid timmerbordet istället för att ta plats i uterummet som vi brukar, och ja – det var ju bara fint och ljuvligt och vi undrar hur vi ska lyckas hitta ett lika bra hus nästa år när vi väl bör byta ställe efter två år i rad här. Det blir svårt…
Pizzan smakade fantastiskt och kvällen var just som rubriken säger – en magisk Toscana-kväll.
