Den här veckan har jag ÄNTLIGEN hittat tillbaka till riktig vardag gällande träningen. Fast helt av sig själv har det inte gått. Jag har inte hittat in i mina vanliga vanor helt naturligt, och vägen till gymmet har varit ovanligt motig. Denna vecka var det dock dags och jag har haft med sedvanliga kokade äggen, chiapuddingen och träningsväskan till jobbet.
Idag väntade lunchpass och ben stod på schemat. När så min träningskompis behövde avboka pga sjukdom (trist! krya!) kände jag mig ensam och osäker igen. Motivationen, ni vet. Så jag slängde ut en fråga på facebook – för det vet ni väl att träningssällskap är den allra bästa peppen?
Det tog bara några minuter och sedan hojtade världens bästa Lovisa, aka Lofsan, till om möjlighet till kompisträning. Så ni fattar ju. Kvaliteten, motivationen och träningssällskapet kunde inte bli bättre, och lunchen spenderades på Rosa skrot. Sa jag benkross?
De här tjejerna är så sjukt starka – de lyfter tungt som få med sina små (men ack så muskulösa) kroppar. Jag är så imponerad, och att få träna i ett sånt sällskap är så inspirerande! Jag är inte särskilt hemma varken på att lyfta tungt eller på basövningar som marklyft och militärpress men det var ju så kul. Mer beast åt mig, helt enkelt!
Sen prioriterade jag ytterligare aktivt och gav mig snäppet längre långlunch för att följa upp med att ha trevligt på annat sätt. Jag har jobbat många timmar denna vecka (inklusive natt-jour…) och slapp både lämning och hämtning idag så det kunde jag kosta på mig.
Motivationen fick sitt och jag tror jag kommer hitta hem med höstens träning också. Jag gick hem för fredagsmys som bland annat innebar att jobba lite med inredning av hemmagymmet… och längtan till SATS finns också där redan nu. Misstänker dock att jag får träningsvärk-rehaba många delar av kroppen först. Hm.
Tack för idag tjejer! Rebecca, Johanna, Clara, Karin och Lovisa – Grymma är vad ni är!