Jag är tacksam över min kropp. Den bär mig genom livet på ett alldeles ypperligt sätt. Jag har aldrig ont, och har aldrig varit skadad någon längre period trots att jag utsatt den för många påfrestningar. Ni vet, som fotboll och innebandy som pajar många knän och fotleder eller för den delen hinderlopp av Tough Viking-typ. (pepparpeppar)
Den senaste månaden har jag dock haft ont i nacken/ryggen. Det började faktiskt några dagar efter Tough Viking… så kanske finns ett samband. Att jag dragit till något eller på annat sätt fått någon låsning. Någon dag är det som nackspärr, sedan kan det vandra ner i ryggen någon dag, och så tillbaka osv. Alltid någonstans. Alltid irriterande och mer eller mindre påfrestande på humöret. Det är därför jag nu tänker att det där med att alltid vakna och ha lite ont som många pratar om – det måste ju vara fruktansvärt! Hur slappnar man av, kan man ens vara glad på riktigt hela tiden då?
I förrgår kostade jag på mig en massage på mitt favoritställe men tyvärr var det en annan massör som inte alls gick lika hårt åt knutarna. Imorgon gör jag ett nytt försök med en ny massör på samma ställe. Håll tummarna, för det här är inte kul för varken humör, nattsömn eller träningsmotivation!
Men massage är skönt. Det är något jag och Stella har gemensamt i den här familjen till skillnad från de två andra som mest är kittliga. Här är Stella 3,5 år i Thailand, och där sa hon ofta ”nej ni, idag ska jag nog gå och ta mig en massage” vid frukostbordet. Haha!