Jag har tydligen gått och blivit en allväderscyklist bara sådär. Idag spöregnade det på hemvägen och jag gjorde ny toppnotering tidsmässigt efter att ha behövt stanna flera gånger till exempel för att rädda mig själv (sätta på lysen) och telefonen (stoppa undan den på minst blöta stället). Hem kom jag dock, om än genomblöt. Det var dagens tredje dusch kan man säga, den första skedde på morgonen efter att jag anlänt jobbet och den andra efter lunchpass på SATS. Jag brukar inte lunchträna de dagar jag cyklar av just den anledningen men idag var det värt och jag och J körde ett riktigt bra pass.
Efter att ha hämtat barn fick Stella sällskapa mig under dagens fjärde dusch. Den överlägse varmaste och mysigaste. Kanske var det den uppladdningen som gjorde att resten av kvällen flöt som från en instruktionsbok. Ni vet, två fantastiskt goda knärk-plåtar, lax-middag helt enligt kostcirkeln, glada barn, mysigt umgänge och ett städat kök och tvätt i tvättmaskinen.
Igår snackade vi borttappade bilnycklar och därmed promenadhämtning, sanering av mjölbaggar, knärk (fröknäcke) -bak med vissa uteblivna ingredienser + vissa som smakade gammalt (slängde båda plåtarna med färdiga resultatet), makaroner och korv-middag till barn och rester till mamman alldeles för sent, småsura barn såväl som mamma, stökigt kök och trötta uppenbarelser.
Nu sover barn, det är fredag imorgon och det finns mörk choklad hemma. Say no more.
*Nej, jag är inte ensamstående men ja, jag har haft två hemmakvällar själv hemma