Jag refererar ofta till ”all-inclusive-charter” eller ”Lollo&Bernie-semester” som ett koncept som jag inte är så intresserad av, och något vi som familj inte föredrar eller väljer aktivt. Det är för att resandet är ett stort intresse och att vi allmänt blir mer stressade av lugnt tempo medans lite högre tempo ger oss mer energi.
Men så är jag sällan dränerad på energi heller. Jag (vi) jobbar hårt och mycket, och det förstår väl vem som helst att två (minst) heltidsarbetande föräldrar i tuffa karriärsinriktade branscher, med två aktiva barn på 3 och 6 år, massor av hobbyer och ett stort gammalt hus har ett ganska intensivt utgångsläge. Ibland är det för mycket. Men vi är bra på återhämtning, vi är riktigt bra på balans, vi fyller med saker som ger energi och ibland pausar vi och bara är i familjen och landar. Livet är lustfyllt.
Vi har sällan eller aldrig utbrända batterier som behöver laddas med tystnad, bekvämligheter och sol – enbart. Men jag förstår konceptet, till 100%, jag tycker inte att man är ”sämre” för att man väljer det (ibland får jag för mig att folk tror att jag tycker så, men det är verkligen inte fallet). Jag vet bara att det oftast inte skulle vara det som ger oss mest energi, men jag säger inte heller att det aldrig kommer vara det. Vi kommer åka på det sättet (och kryssning var inte långt ifrån förstås), både en och flera gånger när/om vi känner att behovet finns. Men det är inte det jag längtar efter egentligen – om jag har ork och energi att välja. Då söker jag känslan av upplevelse på samma gång. Att lära mig något, få insikter som gör att jag växer som person, att stilla min nyfikenhet och lust för nya erfarenheter.
Det är lite mycket nu. Lite för mycket.
Är semestern redan i glömska? Nej, såklart inte. Bara tanken på den gör mig lite extra glad, och de lata och härliga dagarna tänker jag på varje dag. Och framför allt så känns inte mörkret hemma jobbigt alls. Jag tycker det är mysigt. Suktar inte desperat efter de få timmar av dagsljus vi har utan njuter av mörker såväl som mysigt tända ljus. Inte heller stör det mig att det med barnen mest är kvällsaktiviteter som består av att hänga i soffan ihop – för vi var nyss aktiva ihop dygnet runt. Och snart kommer skiddagar, och långa jullovsdagar.
Så visst – det är en period av för mycket, men det är okej.
Jag läser om Milla som är i Thailand och njuter och förstår att det är precis hur ljuvligt som helst. Avundsjuk är jag givetvis – Thailand är ju verkligen bara överlägset bäst (och det menar jag på riktigt) och hon tänker så rätt som funderar på hur de ska göra för att kunna göra en liknande sak nästa år. Att försöka prioritera bort saker till förmån för kvalitetstid, semesterlunk och återhämtning på ett ställe där återhämtning görs bäst. En målbild med en blandning där man får den där både återhämtning, energiinjektion och livsnjutande.
Hur reser/semestrar du allra helst?
