Den här veckan reser Henke några dagar igen, och det innebär mycket fokus på barn och jobb, och få tillfällen till träning. Jo, hemmagymmet förstås – jag vet… – men energin när man kör hela racet hemma är inte på topp den tiden på kvällen då kan jag känna. Den kan vara det men det finns inga garantier och är ingenting jag räknar med. Det får gärna vara få måsten och inslag av stress, för att allt ska bli så bra som möjligt. Träning och viljan till den är en prioritering – det är det alltid, men jag prioriterar också att vara snäll mot mig själv och hitta den balans som är viktigast när det blir ensamdagar.
Därför hade jag idag, innan han dragit, planerat att passa på att träna men redan imorse på väg till jobbet med träningsväskan över axeln kände jag att det inte riktigt var läge. Jag var så trött i kroppen! När jag tänkte på vad jag skulle kunna träna och få ut kvalitet så kom jag inte på en enda muskelgrupp som kändes passande. Någon lämplig yoga fanns det inte heller… Så nej. Jag la ner det, någon lunch i veckan på SATS ska jag hinna med iallafall.
Istället tog jag en promenad till Slussen istället för att ta t-banan på vägen hem, och det var en riktig vinstlott. Vackra, vackra Stockholm, härliga friska vårluft och ja – allt sånt. 40 minuter och så en kort bussresa hem från Slussen och jag adderade 40 minuter på hälsokontot men bara 30 gällande extra tidsåtgång så detta bör jag göra om.
___________________________________________________________________
Blogg100 – 16/100