Om januari är en klart jobbig månad som känns överdrivet lång så är februari något av hoppets månad. Ljuset som blir påtagligare för varje dag ger hopp om varmare och betyligt ljusare dagar. Takdropp och fågelkvitter. Februari är vintern när den är som bäst – om det är kallt nog vill säga, och den är också kort nog för att snabbt välkomna senvintermånaden mars. Februari är fint, helt enkelt, och hoppfullt. Det är lyxigt att vara ledig och få härliga doser av dagsljus varje dag. Det ska jag nyttja under februari! Jag hoppas på många dagsljustimmar med sol in på d-vitaminkontot, och kommer kylan mot förmodan tillbaka ska jag leta fram långfärdsskridskorna och ge mig iväg till Hellas och åka – lite som drömdagen jag hade förra året men nu ihop med Meja förstås. Lite skidåkning ska också avnjutas. Det blir inte lika mycket som för Henke som snart har det härligt på en alptopp i pastan och pizzans förlovade land, men Borlänge och Romme alpin får duga för mig i år.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Vi har det så otroligt bra i Sverige med vår föräldraledighet. I många andra länder skulle det nu, efter två månader, vara dags att ge sig tillbaka till jobbet men jag ser fram emot ytterligare ett helt år hemma. När februari påbörjas om ett år är jag just i startgroparna att jobba igen. Ett helt år! Privilegiet.
