Det älskade Thailand – min historia och allt om ”Thaimout” i poddform

Idag har vi släppt ett nytt avsnitt av Att resa-podden (om att uppleva världen). Eftersom min poddkompis Annika är i Thailand så har vi pratat över Skype och förutom att prata om Thailand rent allmänt med både strandtips och diskussioner om favoritöarna (såväl som sådant som inte tilltalar) så djupdyker vi i hur det egentligen funkar under en long-stay i Thailand; en så kallad Thaimout. Annika berättar om allt från vad man egentligen gör hela dagarna, till hur det är för barnen att gå i skola temporärt i Thailand, hur man egentligen gör för att checka ut från jobbet en längre period och vad en rimlig budget för en sådan upplevelse är. 

Lyssnar gör du som vanligt via poddens hemsida eller via iTunes eller din podd-app.

2000 börjar min Thailandhistoria, dvs det år då jag gjorde min första längre resa. Jag skulle egentligen åka själv på en halvårsluff men fick lite kalla fötter i sista sekund (eller om det var min mamma som fick det) och hittade en resekompis på nätet. Jag och täbytjejen reste ihop i några veckor, från Bangkok och ett vibrerande, intensivt, smutsigt men helt fantastiskt Kao San Road via tåg ner till södra Thailand och Koh Samui, Koh Phangan och Koh Tao. Efter ett fullbordat dykarcent sa vi hejdå till varandra och jag fortsatte vidare till andra länder själv och efter Vietnam och Laos kom jag in i landet igen norrifrån och gjorde Chang Mai. Sedan nedåt igen via Krabi, Phi phi Island och Railay beach vidare till Malaysia och Indonesien och åter till Thailand igen och några Phuket-stränder, Koh Lanta och åter Phi Phi. Fick jag med allt, tro?

  
2006 var nästa längre luff som inkluderade Thailand. Tåget gick från Bangkok österut och in i Kambodja, vidare till Laos och sedan åter till Thailand där vi mötte upp kompisar på Koh Phangan.  


2009 tog vi med en då 1,5 år Stella på en första längre resa med barn. Koh Lanta, Koh Kho Khao och Phuket (Bangtao) hette destinationerna. 

 

2011 var vi tillbaka i sällskap av två barn, som avslutning på en 3 månader lång resa och vi njöt lata dagar på Koh Lipe, Koh Bulone, Koh Mook, Koh Lanta och Krabi (Railay beach).

 

Jag tröttnar aldrig på Thailand. Eller rättare sagt så tröttnar jag varje gång jag är där, och när jag ser listan ovan så inser jag att det kanske är för att jag varje gång fått så rejäl dos Thailand när jag väl fått den, men ett år eller två senare så längtar jag tillbaka. Då längtar jag efter Thailand och den speciella känslan där, och drömmer både om de ställen som är mina smultronställen men även nya. Jag vill tillbaka till Koh Lipe, jag drömmer om att se Koh Mook igen, jag undrar om resorten vi älskade på Koh Kho Khao fortfarande är lika ljuvlig som den var då. Jag vill till Koh Chang och öarna den omringas av, och Koh Phangan med sina ljuvliga ställen… Åh, Koh Phangan!

 

Gillar du Thailand? Varför/Varför inte? Vilka är dina smultronställen?

Och in och lyssna nu! De ljuvliga dagar som Annika och hennes familj njuter av lockar verkligen!  

 

_________________________________

I detta avsnitt 7 av Att resa-podden sponsras vi av Travellink.

  1. Inspirerande inlägg!
    Har bara varit i Thailand en gång och hann med Chang Mai, Koh Samui, Koh Phangan och Bangkok. Har väl inte känt det största suget att åka tillbaka, men inser efter detta inlägg att jag sett alldeles för lite av Thailand.
    Kanske dags för en Thaimout inom snar framtid.
    (just ja….ska bara beta av Kanada, Peru, Ecuador, Namibia, Svalbard, Färöarna och Antarktis först då…hahaa…många resor blir det! Älsk på det!)

    1. Alltså, jag vet ju att du skulle äääälska lata dagar och solnedgångar (med mumsig Singha, haha) och att det finns skäl att återvända – men samtidigt. Du gör ju rätt! Det finns så mycket att se och upptäcka!
      Och din roadtrip i Kanada är ju SÅ inspirerande! Vi måste ses och prata om den SNART! Jag hojtar till om en lunch vid tillfälle! Kram

  2. Du vet ju min inställning. Thailand är bra men inte bäst. Och ändå är det något som drar dit? Jag kan nog inte sätta fingret på exakt vad det är. Men kanske är det lite som Mallorca – det finns så mycket utanför de stora charterdestinationerna.
    Fast, just nu tycker jag faktiskt att det börjar bli lite väl mycket attityden att: ”Jaha – har du bara varit på Lanta/Krabi/Khao Lak? Nej nej, då har du inte sett det riktiga Thailand. Du måste åka ut till de små öarna som var öde tills för några år sen och som nu kommer vara helt sönderturistade inom tio år för att vi alla vill dit. Allt annat är bara charterturister och de kan man ju inte beblanda sig med” typ.

    Obs, med det sagt så kommer jag hålla mig långt från Patong, Kata, Karon när vi åker ner i april. Khao Lak däremot kommer få sig en dos av mig och A, kanske även något resmål på Phuket i sektionen mindre välbesökt.

    1. Haha Ämma, kan du fatta hur mycket kommentarer vi fick angående att vi typ stannade på Lanta i ETT HALVÅR utan att se ”det riktiga Thailand”? Vi sov en natt på Koh Mook, gjorde visarun till Malaysia, var i Phuket (usch!), åkte till Phi-Phi och julhandlade i Krabi. I övrigt… hade vi det bra under vår korkek på Koh Lanta! 🙂

    2. Jag vet att du är ett fan av Filippinerna! Ska suga ut dig på information – inom kort. 🙂

      Alltså – den attityden. Snark och suck! Jag tänker såhär – att om någon t.ex sågar Thailand med ”det var ju bara äckligt med gamla gubbar med unga thailändskor och så sjukt mkt svenskar etcetcetc” och denne någon varit två veckor på valfritt svenskt charterhotell – då är det ok att säga att ”jo.. men det finns ju mer”.
      Men sen är det väldigt långt därifrån till att de facto ifrågasätta någon annans val såväl som upplevelse. Den är bara ens egna, och man vill olika och uppskattar olika. Så är det och det har ”någon” inte det minsta med att göra. Mässande är både ocharmigt och riktigt icke-ödmjukt.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *