Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed

Mitt Stockholm; En 15-årig kärlekshistoria

Som jag älskar min hemstad; mitt Stockholm! Det slog mig idag att jag bott i vår storstad i 15 år nu, nästan på dagen.  Jag minns inte exakt vilken dag jag landade här, men jag vet att jag gick ut universitetet i Örebro 2001 och att den stad som skulle få bli min nya hemstad var Stockholm. Det stod liksom skrivet i stjärnorna eller nåt, det var aldrig någon diskussion om annat. Min IT-utbildning var klar i januari 2001, och jobbutbudet i branschen då var för att uttrycka det milt utmanande, så jag tog mitt pick och pack och anslöt i min kompis lägenhet på Gullmarsplan och hoppade på någon masterskurs på Stockholms universitet i väntan på jobb. Ganska snabbt, hade det gått fem veckor eller så, var det i hamn ändå och jag lämnade studentlivet för alltid.

Jag älskade Stockholm från första stund, och den kärleken har aldrig minskat. Staden är stor och det finns alltid nya områden och ställen att både upptäcka och njuta av, och nu som föräldraledig har jag insett att det finns tid inte bara att se nya ställen utan även att återupptäcka gamla älskade kvarter och promenadstråk.

Idag åkte jag in till Östermalm för fika med min man och för att inspektera möjliga resevagnar åt Meja inför Dubai-resan. Sedan gick jag genom stan, via Kungsträdgården, Stockholms ström och Stockholm äldsta park Strandparterren…

…mot Gamla stad med Slottskajen och Munkbroleden…

 

…via Slussen…

…mot Monteliusvägen, den lilla gångvägen med Stockholms i mångas tycke allra vackraste utsikt. När gick jag där senast? Det var säkert år sedan. Inte så långt tillbaka som till de där första somrarna då jag lärde känna Stockholm som mest, redan innan jag flyttade till stan och dejtade på Söders höjder.

Sedan vandrade jag Hornsgatan ner (och letade ännu mer vagn) innan jag vände om och tog mig tillbaka mot Slussen igen och Nackabussarna hemåt. För just det, jag bor ju egentligen inte i Stockholm längre även om det förstås är ungefär samma sak.

Den nätta utflykten landade på dryga 5 timmar och stegen på närmare 15000 idag igen. Jag känner sådan tacksamhet till Sverige och föräldraledigheten och inte minst till Stockholm. Staden i mitt hjärta. En femtonårig kärlekshistoria.

Update; Jag ljuger! Det är bara 14 år, jag tog examen 2002 kom jag på. Men sen sommarjobbade jag i stan redan 1999 och bodde med några kompisar på Söder, och det var ju då den egentligen började, kärlekshistorien. 17 år då. Wellwell. Lång är den iallafall kan vi komma överens om. 

  1. Jag känner samma sak som du Lisa! Så fint du beskriver det – Stockholm (och Sverige med dess stora frihet – förhållandevis – föräldraledighet och mer) – fantastiskt! Augusti 2000 flyttade jag till Stockholm. Från Gran Canaria där jag och min nyligen skaffat ett hus och min make ett jobbkontrakt på ca 3 år. Det tog mer än ett år för oss “att landa” i Stockholm. 3 olika boenden, finna “trygga vänner” osv. Men snart älskade jag att bo här.

    1. Kan tänka mig att det var lite extra stor omställning! Jag flyttade först från Borlänge till Örebro för att plugga men hela andra halvan av studietiden var jag mycket i Stockholm då flera kompisar flyttat dit före – så jag längtade från långt innan att jag själv kunde flytta och var både hemma och hooked långt innan jag faktiskt landade där helt. Och då gjorde jag det i min kompis lägenhet som jag redan huserat i några sommar (och otaliga helger). Så det gjorde säkert sitt till. 🙂

  2. Jag har tyckt om Stockholm sedan jag var liten och när vi skulle skriva deckare i 8:an så blev stan skådeplats för hela storyn. Satt och pluggade kartor och använde egna minnesbilder från mina då fåtaliga besök. Sedan dess har jag återvänt frekvent flera gånger per år, under perioder har jag haft både kompisar och relationer där och någonstans gillar jag stan. I grund och botten.

    Men. Något har hänt sedan ett par-tre år tillbaka. Har inte riktigt hittat samma sköna känsla på mina besök. Om det har att göra med att det oftare blir jobbresor nu än tidigare eller att jag inte riktigt lockas av storstaden på samma sätt längre ska jag låta vara osagt men någonstans är det en nagel som är trång. Eller är det för att var man än må befinna sig så står man mitt i en byggarbetsplats? 😉

    Well. Jag är nästan inne på samma spår som min mor, när hon pratar om Göteborg (som jag nu under samma omvändningsperiod fått betydligt mer känslor för) – “Det bästa med stan är när man får åka därifrån.”. Trist, men vet inte hur jag ska vända det riktigt? 🙂

    1. Undrar vad det är? Vet ju att du sa det efter senaste travel massive också. Själv älskar jag Stockholm hämningslöst. Hoppas du inte bestämmer dig för all framtid, stan har kanske blivit lite hårdare på sina ställen kan jag själv tänka, men det finns ju så mycket som är så himla bra. Och så vackert.

      1. Ja, det finns ju det. Jag kanske måste börja upptäcka mer än de centrala delarna. Och kanske mer på sommaren när allt inte är så jädra grått. Har ju varit ute på Värmdö och även Lidingö och hade ju några fantastiska löprundor på Kungsholmen både i höstas och förra våren. Så loppet är absolut inte kört, jag kämpar. För jag gillar stan. Ändå. Någonstans. Vi kanske bara har glidit isär lite? 🙂

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ mig!

Mer läsning...
En lista om vintern