Det kan vara så att jag är tjatig nu, men vårdagarna alltså. Föräldraledighten. Stockholmsvåren. Det är så njutsamt! Den här mammaledigheten är jag så himla trygg i allt. Trygg i mitt jobb jag är borta ifrån och ska tillbaka till – jag vet att det kommer vara roligt och gå precis hur bra som helst den dagen och resten av livet. Jag har ingen brådska. Jag är så avslappnad och lugn i att vara hemma och njuta av detta, denna sista gång. Allt det andra finns kvar. Det pågår, och jag suger nyfiket i mig det lilla jag får insikt i på olika sätt men det räcker så just nu. Jag vet inte om jag riktigt sagt det, men den här gången ska jag vara ledig länge. Inte förrän en bit in på 2017 ger jag mig tillbaka till jobbet och de dryga 25 år som då återstår av arbetslivet. 25+! Ni fattar ju att det är värt att njuta nu och att någon månad från eller till inte är någon stor grej i sammanhanget.
De där månaderna med det här är värda desto mer. Mina fina kids. Just nu lägger jag också mer tid på min hobby (dvs att skriva till er här) än vanligtvis, men det är på roliga saker. Äntligen har jag möjlighet att gå på frukostar med mingel eller lunch med inspirerande föreläsningar och god mat, vilket jag annars alltid får välja bort. Bara en sån sak! Det håller väl fram till sommaren, för efter det blir Mejas behov andra så då får vi gå över från att hon hänger med på vadsomhelst till att jag får följa efter henne på öppna förskolor och annat.
Det är härligt att få dagliga booster av inspiration om saker på annan ort och i annat land, men inte minst dagliga booster (och några fighter, haha!) av de sköna ungarna på hemmaplan.
Igår var jag på just en sådan där inspirerande frukost, och sedan träffade jag upp en kompis på Nytorget och åt godaste salladen med varmrökt lax från Urban deli och surrade ikapp en hel massa. Sedan knallade jag vidare via vårt vackra Stockholm och hem mot Nacka och hämtade resten av barnaskaran.
Det är fint, det är det.
Och idag är en ny dag med strålande väder och jag ska ta en promenad längs minnes-gångvägen på Kajen. Inte så lite pepp för det!