Nu kanske rubriken överdriver lite, för St Ives spenderar man gärna längre tid i. En vecka, två, varje veckoslut – eller iallafall på något sätt mer än 17 timmar, känner jag, efter att ha gjort just det sistnämnda. Det hinner man inte uppleva och känna tillräckligt på.
St Ives är, precis som ryktet säger, ett enormt mysigt ställe. En riktigt pittoresk engelsk liten hamnstad och vi diskuterade rätt mycket vad vi tyckte stället påminde om. Key West, Skagen, Sandhamn och Torekov var ställen vi nämnde, men på sitt eget, väldigt engelska sätt. Otroligt fint och charmigt på många sätt, rätt slitet på andra – och betydligt enklare än på de mer ”posh” ställen som nämns ovan.
Jag hade klackar och klänning med mig i packningen men det andades betydligt mer sneakers och byxor, så att säga. Vi inledde eftermiddagen med att knalla runt lite i stan, och så tog vi en pint på en riktigt klassisk gammal pub, med anor från 1319 enligt skyltar. De flesta besökarna var inte där för första gången, så att säga.
Middag åt vi på ett ställe som vi blivit rekommenderade, Rum & Crab, och det var precis hur mysigt som helst – så det får jag berätta mer om i ett eget inlägg. Avslutade kvällen gjorde vi på Pedn Olva hotell som låg med riktigt bra läge och utsikt, så det var synd att jag inte lyckades få till bokningen där som jag höll på med tidigare i veckan…
Istället för det hotellet valde vi att köra en spontanare, och det rekommenderas inte för en lördagsnatt i St Ives. Uppbokningsnivån var enligt TripAdvisor 92% och vi lyckades med nöd och näppe hitta ett rum med bra läge men det är inte ett hotell jag kan rekommendera. Den engelska standarden, alltså…
St Ives är förutom en mysig hamnstad också ett ställe som blivit så populärt för sina sandstränder. Inte mindre än tre riktigt härliga stränder omger staden och jag skulle som jag sa i inledningen kunna stanna här betydligt längre. Sommarparadis komplett, för den som gillar England. Och vem gör inte det? Iallafall jag – efter den här resan!
