Om en vacker doppresent, att göra bort sig och att ta ansvar för sina tillkortakommanden 

Den här bänken alltså – hur ljuvlig? En riktigt vacker doppresent skulle jag säga, och med det har jag också berättat vad vi haft för oss delar av den här dagen.
Vi köpte den från en tjej på Ingarö som målar hemma – kolla NMK Design på Facebook – och hoppas den ska passa dagens huvudperson.

Jättekul också att vi kunde få in en hälsning på undersidan av den, där det också står namnet på alla de som var med och gav presenten. 

Fast, det började minst sagt mindre bra det där med dopet idag. Vi hade en fin plan för tiden, där vi nästan argumenterat för en kvart hit eller dit, som i vilken tid lunchen behövde stå på bordet hemma för att vi skulle komma iväg i rätt tid och absolut inte på ett stressigt sätt.

Sedan dubbelkollade vi adressen på inbjudan just innan person ett av fem i familjen skulle hoppa in i duschen och börja göra sig klar, och insåg att vi gjort ett stort misstag. Klockan var då 40 minuter efter att dopet börjat. Paniken!

Vissa personer i familjen undrade mest hur vi kunde hamnat där, och vissa blev oerhört rationella (jag). Ungefär 8 minuter senare satt fem personer i bilen. Utan duschar, mat eller annat – men iallafall i rätt kläder och inte de morgon-mjukiskläder vi haft på oss 8 minuter tidigare. På Essingeleden segade sig trafiken fram och vissa var stressade (alla), hade ångest och skämdes (alla vuxna), var hungriga (bebisen) och sura (majoriteten).

Men ja. Det var iallafall rätt att direkt bara messa alla viktiga personer – som föräldrarna aka vännerna och några andra kompisar i gästlistan – om vad som hänt. Skadan var ju redan skedd, och det enda vi kunde göra var att be om ursäkt och göra det bästa av den situation vi hade att jobba med – och ta oss dit så fort vi kunde. Och, fort gick det ju ändå… Kläder och annat var redan planerat och klart, och till och med barnen förstod att fokusera och leverera på snabb handling. Och så kom vi till slut fram, anslöt till lunch och fika, fick fira fina E och hade några riktigt trevliga timmar. Mer som bilden ovan till höger, alltså.

Det fick mig att tänka lite på det där med att ta ansvar för sina handlingar, som jag skrivit om redan tidigare. Att inte skylla ifrån sig eller sticka huvudet i sanden är så himla viktigt både i livet och i jobbet. Alla har gjort misstag någon gång. Det är okej. Man kan bara ta det och göra det bästa utifrån den nya situationen. Men sen är ju poängen att ta med sig något, och inte göra om det. Kan garantera att det gäller oss denna gång…

Följ mig!

Mer läsning...
tåg
När Örebro och en slowcation kallar