Resan hem igår gick bra, men det var 50 väldigt långa mil. Vägarna från Smögen via Uddevalla, förbi Örebro och till Stockholm är verkligen inte någon skön väg, direkt. Vi lämnade Smögen vid 14.30, käkade (väldigt sen) cafélunch i Kungshamn och hann äta kvällsmaten i Eskilstuna innan vi landade hemma runt 22.30. Då hade iallafall de två minsta familjemedlemmarna slocknat – men det satt långt inne. Jag tackar åter igen ödmjukast för Babblarna – en låt och film för bebisar skapad av genier, och Mejas första skärmkärlek.
Idag har vi vaknat upp efter en natt i egen säng, och nu väntar Hemester. Jag är enormt lycklig, för jag har sovit inatt på ett sätt som jag inte gjort sedan vi lämnade huset för närmare tre veckor sedan. Då var Meja en stabil sovare i eget rum som vaknade en gång per natt/tidig morgon (runt 4-5) för mat innan hon somnade om… Men den sömnen har vi inte direkt haft under semestern. Bebis ihop med en hel storfamilj i mer eller mindre samma rum, i olika sängar, i värme eller direkt bredvid sin mat (= mig) är ingen höjdare för sömnen. Vi har varit åter på amning minst varannan timme. Har jag nämnt att jag är trött? Men inatt tog Henke hela racet och jag sov med öronproppar. Han var nog uppe med ungefär det intervallet – varannan timme – men jag märkte inget av det. Effektiva öronproppar! Eller svår tröttma i kombination med skönaste hemmasängen. Halleluja!
8.30 gick vi upp och gjorde morgon (och åt för första gången sedan omsövning hemma 22.30), jag och Meja, och som sagt – jag är så lycklig över att inte ha haft ännu en sådan här natt.
Så nu alltså – hemester. Det blir en heldag vid poolen kan jag lova!