Stella har just avslutat en andra omgång av barnyoga – där hon gått en kurs hos en fantastisk yogalärare som vi har ynnesten att ha i hemmakvarteren. Hemma i hemmastudion, en omgjord lägenhet med egen ingång i bottenvåningen av huset, har många i området (och fler) njutit av riktigt bra yoga länge, men barnyogan började i vintras som ett försök med öppna dörrar. Antalet barn som ville prova på var många, och det var nog inte alls enligt plan att så många prova-på-klasser skulle fyllas av nyfikna barn. Men det gjorde de – och det blev ungefär lika många kurser som det erbjöds prova-på-tillfällen. Det vill säga att i princip alla barn som provade på barnyoga utan tvekan ville fortsätta, och Stella gjorde sin första kurs om ca 8 gånger och tvekade därefter inte en sekund när uppföljning annonserades. Nu är det mitten av maj, och bakom sig har Stella två hela kurser och således många veckor av regelbunden yoga. En dag i veckan har hon efter skolan gått med några kompisar ner till yogastudion, alltid med lätta steg och sinne – och förmodligen tagit med sig olika saker varje gång. Ibland kommer hon hem och känner sig avslappnad och lovordar den avslutande massagen, ibland kommer hon hem med energi och kämpar på med ”den svåra kråkan” och ibland säger hon ingenting. Jag tänker att det hon upplever inne på yogan är hennes, och jag är nyfiken men just gällande yogan vet jag att inte fråga. Yogan är prestationsbefriad, den är ens egen och den ger det man behöver för stunden – och i längden.
Jag är så otroligt glad att Stella redan nu – som 8-åring – fått inblick i vad yogan kan ha att ge.
Det dyker upp andra tillfällen då vi kan få små fragment av vad Stella tar med sig från sin barnyoga. När någon med negativ inställning diskuteras kan hon säga att ”det inte var så mycket yin i det där just nu” – för historien om yin och yang är återkommande. Balansen, och sagan – för i barnens fall är det en saga – om att från något bra kan något bli att kännas dåligt och från något dåligt kommer alltid något bra, i en lång, svepande historia. Det är genialt.
Eller så kan vi se det i en plötslig paus i livet och en andning som lugnar ner, där hon alldeles uppenbart har en medvetandehet om och förmåga att känna inåt för att hitta lugnet. Tänk om en så tidig sådan lärdom gör att det blir en förmåga som verkligen konserveras – lite som att lära sig cykla. Sådär så att förmågan består långt där inne, och bär henne genom den stressiga tillvaro man kan misstänka att även hon kommer att ha hela livet. Med verktyg som är självklara, och som handlar om henne. Det vore lika magiskt som det hon upplever varje tisdagseftermiddag.
Nu är det uppehåll till efter sommaren, men jag hoppas och tror att hon hakar på igen efter sommaren. Kanske gör även Max debut i yogasalen då? Han har inte uttryckt intresse innan, men börjat glänta på locket. Jag lyssnar noga på det intresset som finns, i det här fallet.
Blir du nyfiken på bra yoga eller barnyoga i hemmastudio så finns Yogahome på Facebook här eller på Instagram här.
När vi var på Bali bodde vi några av de sista dagarna på ett yogaretreat i Canggu. Det var innan yogan på riktigt gjorde intåg i Stellas liv – men barn gör som bekant som det de ser…