Jag var rätt stressad när jag skulle åka iväg på några dagars semester förra veckan, det var jag. Jag kände det i hela kroppen, och när jag skulle packa på tisdagskvällen var det mer än tydligt. När jag fick erbjudandet om en weekend i Italien i somras, och satt i ett allt för kallt Dalarna under sommarsemesterns allra sista vecka och kände mig lite snuvad på den svenska sommaren, så kändes det som en klockren idé. En förlängning av sommaren, en paus mitt i tiden då saker börjat snurra igen – och det tillsammans med Meja (vilket betyder lugna dagar hemma för Henke och storbarnen, faktiskt något av win-win). När vi fick ihop det med sällskap av en av mina bästa vänner med hennes lilla tjej, semester från jobbet och allt annat föll på plats blev det direkt något att längta efter. Perfekt tajming!
Och så närmade det sig, och stressen över att lämna jobbet var rätt stor. Dagarna snurrar på snabbt, och kvällarna likaså (och helgerna också när jag tänker efter), och det kändes utan tvekan svårare än jag tänkt att vara avslappnad i att åka iväg några dagar. Tajmning? Well… den kan, så att säga, diskuteras.
Men tänka sig, att det gick faktiskt. Ingen annan gör mitt jobb åt mig, men samtidigt planerades det mesta bra och det gick. Förstås. Och tänk så värt det var!
Inte bara var det värt för att resan i sig var precis så bra jag hoppats, eller egentligen inte ens vågat hoppas på. Civezza och italienska rivieran bjöd på total njutning, kvalitetstiden med Meja var fantastisk (och även om det är stort ansvar och väldigt lite ”vila” över att resa med en 22-månaders så gick det väldigt, väldigt bra) och alla fyra i sällskapet njöt verkligen. Men det var också en helg som gjorde att jag sänkte axlarna lite. ”Nästa vecka blir det till att kavla upp ärmarna ordentligt”, tänkte jag i förväg både en och två gång om veckan som pågår i detta nu, och det är inte lite att göra – det kan jag inte hävda. Men jag tacklar det utan problem, och märker verkligen hur min långhelg byggt upp mina energinivåer. Jag har ett större inre lugn, och mitt tålamod är bättre. Effektiviteten med ett lugnare jag minst lika hög.
Lugnet jag kände på detta torget, alltså. Tack, Civezza!Höjd energinivå och lägre stress-dito är med andra ord garanterat något jag känner att kommer på köpet med en långhelg, och jag tänkte mer rätt den där småkyliga dalaveckan i somras än jag gjorde i packningsracet i tisdags kväll. Min helg i Italien var så oerhört mycket värd!
Nu måste jag bara komma på hur jag ska konservera känslan ett tag till, bland höstlöv, intensiva arbetsdagar, fotbollsträningar och vardagslogistik. Tips, någon?
Oavsett så har jag börjat den här veckan med transportcykling både måndag och tisdag, och luften är så frisk som den bara kan bli på hösten samtidigt som de vackra höstfärgerna börjar komma fram. Det är energialstrande, det också!
