Rubriken är det jag skrev på instagram som mina önskningar inför mitt nästa levnadsår. Storslagna önskningar och någon form av baseline på samma gång. Ni vet, sådant jag behöver för att må bra. Eller något som väl alla människor behöver för att må bra?
Hur som. Jag fyller alltså år idag, hipp hipp hurra för mig! Det betyder att det var ett år sedan jag firade storslaget och ägde intåget till nytt tiotal, och sedan spenderade dagen i London. I år passerar födelsedagen lite mer normalt förbi, och det är väl precis som det ska vara. Gratulationer och kramar av morgonrufsiga barn, en heldag på jobbet (där ingen hade koll på min födelsedag och jag kom mig inte för att berätta heller – och lunch blev mindre lyxigt med plocka-med-sallad i ett konferensrum under möte) och sedan hem för tårta och paket med familjen. Middag äter jag och Henke ihop när yngsta somnat och de äldsta lagt sig för att läsa kvällsböckerna. Vi äter oftast kvällsmat ihop nuförtiden, men barnen tycker inte heller att det är konstigt att ibland inte göra det. Och nu är jag ju firad av dem redan så gomiddag med vin och brasa känns helt fint.
Så, om mina önskningar då;
God hälsa
Det är ju en punkt man både kan styra över själv och totalt inte alls rå över. Vad gäller den del man kan rå över så önskar jag mig själv många timmar på gymmet och i rörelse ute i naturen. Eller, jag ska ge mig det, under hela året. Jag ska också ge mig själv riktigt många sköna cykelturer till och från jobbet, mat som jag blir pigg och glad av och sånt som jag njuter i själen av ibland också. Den kombinationen räcker långt.
Mycket kärlek
Alltså, jag njuter så mycket av mina barn just nu. Meja är i underbaraste åldern (även om jag kanske sagt det länge) och knockar mig dagligen genom hennes mysiga charm och allmäna ljuvlighet. Hon snackar massor, är enkel på alla sätt och vis och har så mycket kärlek i sig. Tänk att jag har en 2-åring och får njuta av småbarnstidens charm igen, och utan särskilt stora utmaningar. Jag är så glad för det!
Max är 7 år nu, och rymmer så mycket smarthet i sin gladlynta och oförargliga förpackning – i kombination med en känslig och eftertänksam själ. Så rak och obrytt glad på utsidan, så mjuk och fundersam inuti. Han är ett unikum.
Att vara 9,5, som Stella, betyder att börja bli stor och det är häftigt att följa med ett barn som balanserar mellan världen som barn och den som lite äldre – där man har en helt egen värld man existerar i. En som man som förälder inte riktigt får – eller bör vara – så involverad i. Det är lätt att vara mamma till Stella – så klok, omtänksam, mysig och avslappnat mjukt självständig.
Nästa vecka firar jag och Henke 10 år som gifta.
Jag känner stor tacksamhet och tar inget för givet, och om jag låter jobbigt positivt så är det just för den där tacksamheten. Det finns många utmattande stunder, och jag tror de kommer fram här också – men allra mest känner jag harmoni.
Fina upplevelser
Det här är en reseblogg, och här fokuserar jag mest på just resor – och aktiva dagar. Det som sticker ut, som är det lilla (och stora) extra i livet. Men, livet händer mestadels någon annanstans. Vardagarna är fulla med logistik, och helgerna är allra oftast fulla med små och stora händelser som både underhåller, utmattar och ger energi. Ibland önskar jag mig tystnad och en kaffe i fred, ibland älskar jag att konstant svara på frågor och förklara skillnaden mellan rasist och assist (true story häromkvällen under högläsningen av Godnattsagor för rebelltjejer för Stella och Max) och mitt happy moment infinner sig när jag får hänga med barnen på någon av deras idrotter eller annat de tycker om. Jag vill ha mer sånt, vardag och helg.
Men jag vill också ha guldkornen, just det där lilla extra. Jag önskar mig upplevelser från aktiva i fjäll till något alldeles extra, med mitt gäng. Utsvävningar som små till någon närliggande stad med badhus och hotellnjutning, resor enligt mina icke existerande planer för 2018, att upptäcka nya stigar och vyer med någon jag tycker om. Kanske mig själv.
Så, med de inte så små önskningarna önskar jag mig själv ett Grattis.
