Det är söndag närmare lunch, även om det känns som en morgon som aldrig går över – halleluja för dagar utan tider att passa förrän på eftermiddagen, det är vi inte bortskämda med. Skönt är ju det, chillet alltså, för den här familjen har haft en oerhört festlig vecka och inte minst helg. Till att börja med så fyllde familjens yngsta tre år i onsdags. Tre år, det är väl den ålder då bebistiden på riktigt är över? Alltså, de går förstås från bebis till barn någonstans kring året eller så, men vid tre är det annorlunda. Då kan man resonera och umgås, det där primitiva är liksom förbi. Det är så skönt! Jag tillhör de som älskar bebistiden och inte kan få nog av goset – hur jobbiga de än kan vara att hantera, de små sköna liven – men ändå. Det är sant att det blir roligare för varje period som går och Meja är så charmig nu. Som familj upplevde vi en enorm skillnad under vår resa till Guadeloupe för en månad sedan – vi landade som familj på något sätt. Meja hängde på Max och Stella och de var ett gäng, liksom. Ihop. Inte två ”stora barn” och ett litet lillasyskon att ta hand om utan de umgicks verkligen. Kunde skämta med varandra. Ha utbyte, allihop. Vara en härlig trio. Det var så kul att se, och tiden vi hade ihop där var extra härlig för att Mejas personlighet ungefär exploderade. Det handlade förstås inte om fasen och nya förmågor just då egentligen, utan tiden som gavs oss som familj där. Det där som det finns tid för under resor. Vi hann uppfatta allt och hade så mycket tid tillsammans.
Att vi närmar oss ett nytt läge som familj är tydligt. Vid 3,5-4 är skillnaden enorm mot utbrottstäta 2,5-3, men jag tycker på det stora hela att vi redan är där. Meja är en riktig sköning som hellre argumenterar för sin sak än bryter ihop, och även om mycket är roddigt med familjens schema på totalen så tycker jag att det flyter och att vi har det förhållandevis lätt.
I onsdags firade vi lätt hemma med familjen. Idag får Meja hit två småkompisar på ”kalas”. Lagom en treåring.Och så festlig helg ja. Vi har umgåtts med inte mindre än 20 av våra kompisar. Helt otroligt! I fredags var vi bjudna på en magisk middag där värdarna hade gått loss på sina stora intressen mat och vin. Det serverades underbar mat från bland annat Frantzéns kokbok – som levererades med enorm finess av skillad hemmakock, och riktiga superviner från långt ner i vinkällaren. 12 vuxna och noll barn – förstå lyxen?
Igår var det lika många vuxna, men helt andra, hemma hos våra kompisar på Kungsholmen. Nu dessutom 13 barn mellan snart 2 och 9. Livat vill jag lova, men mest på ett charmigt stimmigt sätt.
Vi körde ett riktigt favoritupplägg där alla hade med sig två smårätter, vilket landade i en enorm och helt fantastisk buffé. Vi bidrog med jordärtskockssoppa och råbiff, utöver det fanns kantarellcrostini, surdegssnittar med röror och räkor, blodgrape- och avokadosallad, laxrullar, chevretortillas, chark, ostbricka och så mycket gott så det var inte klokt. Men framför allt var det trevligt för alla från yngsta till äldsta.
Sådana här helger. De kan jag leva länge på. Men nu – dags att kicka igång dagen. Ta en tredje kopp kaffe och förbereda lite för minikalas och senare innebandymatch. Första ljuset ska vi tända också förstås. Helt overkligt att december redan är här – men så mysigt!