Att vara bloggare är att på ett sätt sticka ut hakan. Man delar med sig av saker man tänker och som man gör och med det direkta eller indirekta ställningstaganden. Hur navigerar man i det i ett debattklimat som nuförtiden är så svart eller vitt? Enklast vore förstås att helt undvika att skriva om saker som kan bli känsligt. Alternativet är att linda in det, smyga med det. Eller, hur gör man det? Ska ett inlägg om en djurpark komma med triggervarning? Ska jag undvika att skriva om det är flyg som tagit mig till en destination? Inte lägga upp en bild på en situation som kan uppfattas stötande om det inte kommer med en tydligt beskrivande text om alla omständigheter? Jag vet inte. Men jag vet också att jag inte vill stå för det svartvita, och att jag själv inte är det. Vill man följa en blogg om resor eller något annat för den delen, där inget befinner sig i en gråzon eller mänsklighet lyser igenom, så får man välja en annan än denna. Det står jag för.
Ibland är jag rätt rakt ”men ärligt, orka”… kring vissa saker. Det kan jag erkänna. Sen om det är lättjemässigt eller på ett allmänt mänskligt sätt är oklart… men det speglar nog snarare äktheten här på Let’s Go Explore än en polerad bloggyta. Samtidigt är jag en väldigt tänkande på gränsen till riktigt filosofisk person, och få handlingar kommer utan eftertanke. Det mesta – som jag förstått att det kan behöva reflekteras kring – har jag vänt och vridit på tankemässigt många gånger. Och – har jag inte kommit dit än så är det kanske okunskap. Jag hoppas att jag lär nytt såväl som om så länge jag lever.
Flygresor
Givet så kommer flygresor på en plats nummer ett här. I tider av flygskam och klimatkris är det förstås omöjligt att inte ha flygandet högst på agendan. Och som jag vridit och vänt på detta! Men vet ni? Just nu, i skrivande stund i maj 2019, så är min ståndpunkt att jag fortsatt tror på resande och flyg.
- Jag tror på innovation, och jag tror på att möjlighet till den kommer genom att rätt bolag har rätt ekonomiska förutsättningar för att kunna satsa på den.
Här spelar jag in ett poddavsnitt jag tyckte var intressant lyssning; Influencerpodden med Alexander Bard. - Jag tror också att effekten av skammande och enskilda individers bojkott inte är den som kommer att göra någon skillnad. Dessutom är jag nästan snarare rädd för vad som missas i det stora hela, om fokuset på just flyget får så stor del av klimatdiskussionernas utrymme.
Intressant läsning tycker jag att Veera Bianca bjuder på – kolla här om Flying Emissions eller Är flyget på väg att upphöra i den form vi känner det? - Jag är också rädd för vad en stor förändring i turism skulle göra med vissa delar av världen. Resande är ett av de allra mest effektiva sätten att fördela världens ekonomiska resurser, och många länder bygger stor del av sin välfärd på pengar som kommer genom turister. Turism bidrar till högre levnadsstandard på oändligt antal ställen, och bygger en förståelse som leder till högre möjlighet till relationer och… fred.
Air transport and shipping don’t pay tax on fuel, because of the desire to free world trade and people-to-people exchanges after the second world war.
Veera Bianca
Men ja. Tänk till – och flyg gärna mindre. Det är bra. Jättebra.
Jag har formulerat mitt eget ställningstagande till flyg i en klimatpolicy. Den handlar om omfattning, val, tankesätt och klimatkompensation. Bland annat.
Djurparker och annat relaterat ”djurens rätt”
Ett annat område som upprör är djurparkers vara eller icke vara, och hela djur-i-bur eller djur-för-underhållning-området. Eller för den delen djur-för-människans-bekvämlighet. Jag vacklar. Å ena sidan är det självklart att jag inte vill varken se eller bidra till att djur har det sämre än vad de skulle ha i det vilda, och å andra sidan så tror jag att många djurparker eller safariparker faktiskt är en möjliggörare för kunskap, forskning, bevarande och utveckling. Det är inte svartvitt, det här heller. Eller jag, i frågan. Likaså – det finns saker jag gjort förut som jag inte skulle göra idag, och det är kanske troligt att jag säger så om några år igen. Utveckling, osv.
En gång fick jag en kritisk kommentar om en bild där vi red på kameler med våra barn. Bakgrunden var att vi var i Jordanien, och i samband med ett besök i Wadi rum frågade om den möjligheten fanns. Runt om i öknen red alla på kameler, och med alla menar jag lokalbefolkningen. Lika naturligt som man rider på hästar i andra delar av världen. Vår guide gick till en kompis i grannhuset, och frågade om han kunde låna kamelerna en stund. Och så red vi. Är det ok att rida på hästar men inte kameler? Är det ok att rida på hästar? Är det ok att träna dressyr med hästar men inte träna konster med delfiner? Är det ok att barn rider på åsnor, eller är det bara okej att de transporterar varor? Eller är inte det okej heller? Är det okej med vissa åsnor på vissa ställen, och hur vet man djurhållningen var som helst och hela tiden?
Bilder som denna kan förekomma i undertecknads liv, och i denna blogg.
Ps. Jag äter kött. Även om jag hade en period på runt 10 år då jag hade nolltolerans mot rött kött. Däremot gillar jag även veg. Men mest älskar jag att inte ha några issues relaterat kosten. Jag kan testa allt, jag tål allt. Det är en befrielse, och jag vill inte ha några restriktioner – det är underbart.
Alkoholromantik
Eller nu vet jag inte. ”Alkohol” låter så skarpt, och som att det är procenten som man är ute efter. Men såhär. Jag älskar vin, goda viner, vinprovningar, vin till mat. Och champagne. Ädla bubblor kan vara det bästa, strax före inte fullt lika ädla. Jag uppskattar också en kall öl på ett härligt ställe, och okej då – ibland tycker jag att det är superkul med fest som blir senare än tänkt. Jag går sällan hem först. Men, jag intar sällan så mycket så att jag blir bakis, har gärna utrymme för träning om det så är dagen efter, vill tveklöst kunna köra/orka till barnens matcher tidigt på helgmorgnarna och kanske inte helst tar bilen hem från middagen pga gillar vinet till den men har heller inga problem att vara den som tar rollen som chaufför om det är så. Men jag konsumerar, och njuter av, vin (med mera).
Konsumtion i allmänhet
Jag har jobbat på en stor klädkedja, som av många klassas som icke-etisk eller lågpris-slit-och-släng-usla. Och, här är min ståndpunkt oerhört tydlig. Kläder, och varor, behövs. Det är viktigt med företags innovation och att ha råd – och en vilja – till att satsa på den. De billigaste behöver inte vara sämst, utan lika väl som små nischade ”hållbara” märken och företag kan vara grymma kan storleken vara en fördel och det bästa ur ett makroperspektiv.
Jag gillar kläder, och jag gillar tekniska prylar. Sådant som underlättar, sådant jag behöver, ibland sådant jag villhöver. Men – jag vill också att mina saker ska räcka och hålla länge, och jag vill styra mina inköp till företag där jag tror sannolikheten till det liksom bidraget till det stora hela är större. Jag väljer inte bort – jag väljer aktivt. Samtidigt så tror jag också att vi individer inte klarar att ta fler val i det allra minsta, för det finns det inte utrymme för. Jag vill inte behöva veta vilka kakor som innehåller fel palmolja, utan jag vill veta att om jag köper något till ett rimligt pris på en bra kedja så är det säkrat genom kedjans kvalitativa hållbarhetsarbete. Jag orkar inte mer, jag kan inte ha koll på kak-ingrediens-nivå, det går inte.
Men också. Köp lagom (aka mindre), skänk vidare, stäng så många kretslopp du kan själv – tänk cirkulärt. Det är bra. Jättebra.
Om att alla inte har samma möjligheter
Det här är en blogg om mitt liv, och inte minst med fokus på de resor jag gjort, gör eller drömmer om. Det är för att jag älskar att resa, och att resor är min absolut största hobby och intresse i livet. Ett som handlar om långt mer än att ligga på en strand och chilla med en drink i handen. För mig är det en livsresa. Ett kall, en utbildning, en njutning och kanske… meningen med livet (förutom mina barn och mina nära relationer). Men jag reser inte hela tiden, inte för att jag inte kan utan för att jag inte heller vill. Mitt liv pågår varje dag, och jag älskar det. Varje dag vaknar jag, tar hand om barn och mig själv och har tusen tankar i huvudet innan alla hamnat där de ska, och sedan jobbar jag, och sen hämtar jag och skjutsar och kramar och förmanar och är. Typ så. Det är bara inte det som får mest utrymme i bloggen.
Men jag är priviligerad, såklart. Jag kommer från stabila förhållanden, jag hade både energi och läshuvud i skolan och nyttjade det till utbildningar och extrajobb. Vidare till nya jobb och strategier och vidare igen. Investerade i boenden och sålde och köpte nytt. Det har rullat på, det har det, och mycket av det har jag skapat. Men inte allt. Man kan ju inte regissera hela livet, så är det. Men ja – jag har en frisk familj (pepparpeppar) och lever med min man Henke. Vita, stabila och trygga i en villaförort. Vi prioriterar, har råd, och tar oss råd.
Jag försöker hålla andra åsikter och förutsättningar nära, ta in influenser och förstå olika perspektiv. Jag fattar att det kan vara svårt pga tolkningsföreträde, men hoppas jag lyckas hålla ett öppet sinne mot människor och olikheter. Jag tror benhårt på allas lika värde, är rakryggad feminist, försöker banka i mina barn perspektiv och står gärna upp för svagare.
Och i denna genre tycker jag att Annika/Resfredags inlägg ”Det här är en blogg om resor” är fullkomligt genialisk än idag, tre år senare. Varsågod, läs.
Men ja. Denna blogg handlar om resor och upplevelser, och aktiva dagar med guldkant. Från min utgångspunkt.
Rätten till feedback och den konstanta utvecklingen
Kanske är min gråzon för mörkgrå eller ljusgrå, kanske har jag inte fattat någonting eller bara borde fatta mer. Jag återkommer då till det jag skrev inledningsvis.
Jag hoppas att jag lär nytt såväl som om så länge jag lever.
Du är alltid välkommen att ge feedback. Är den konstruktiv lovar jag att lyssna. Kanske tänker jag om. Kanske har jag redan, i mitt tycke tänkt klart.
Det här är jag. Och det här är min blogg. Du har just fått en närmare insikt i min moraliska kompass.
