Ja, nog var det premiär på Kolmården idag på 1 maj, på flera olika sätt. För Meja och Max var det första gången de var på Kolmården, och för alla besökare (i princip) premiär för säsongen. För ett par år sedan var jag och Stella i parken, och hade en helt magisk upplevelse med boende på deras safari camp, i tält på savannen. Då ansåg jag att Max intresse för djur var för litet, för jag kan känna att om de ska till just Kolmården så behöver det finnas – är det bara karusellerna som drar kan Grönan eller någon annan nöjespark passa bättre. Därför åkte bara jag och Stella den gången. Men nu är det annorlunda, och Max är både intresserad av att se och att lära om djur. Det är Kolmården bra för.
Ja, det finns olika uppfattning om djurparkers vara eller icke vara, men jag är på sidan att jag ser forskningen och arbetet med att bevara djur och djurarter är viktig och att djurparker är bildande för barn och får dem att få större förståelse och uppskattning för djur i allmänhet.
Och så Meja. Hur mycket vi än pratade om Kolmården och de djur och annat som finns i parken så var det bara Bamses värld hon pratade om. Inför besöket vägrade hon i princip att säga Kolmården och pratade om att ”vi ska till Bamses värld”. Så, vi kan väl konstatera att allas våra syften var olika med årets och livets premiär på Kolmården – och alla fick sitt. Tidigt imorse packade vi – jag, barnen och mormorn – in oss i bilen och åkte de 15 milen söderut mot Nyköping-Norrköping och Kolmårdens djurpark för en maxad heldag. Vi anlände strax efter 10 på förmiddagen och klockan var närmare 18 när vi åkte hemåt igen. Vi hade en så grym dag!
Mitt bästa på Kolmården: Safari
Av allt på Kolmården så är det parkens safari jag tycker att är allra häftigast. Att uppleva djuren på savannen i den tystnad linbanan ger är häftigt, och stundtals är utsikten över vackra Bråviken milsvid och stundtals känns man riktigt nära de mäktiga djuren. Priceless! Barnen var fascinerade de med, och Meja kommenterade konstant allt hon såg.
Stella och Max bästa: Wildfire
Max svarade visserligen ”alla djur” och ”wildfire” i samma mening när jag frågade vad de tyckt bäst om under dagen, men coola berg- och dalbanan Wildfire på Kolmården är onekligen något utöver det vanliga. I början av dagen var denna världskända* tillika brutala berg- och dalbana stängd av tekniska skäl (?) och jag såg min chans att slippa ge mig upp i den. Dessutom säkrade barnen informationen om att det räcker att vara över 1,20 för att få åka den och att man då kan åka utan vuxen. Yayy, tänkte jag – som åkte den med Stella för ett par år sedan och då var illamående resten av dagen. Vanligtvis klarar jag berg- och dalbanor och annat som går rakt upp och ner eller framåt, men snurrar det är jag rökt illamåendemässigt. Wildfire snurrar för mycket, helt enkelt.
- Topphastighet: 115 km/h
- Tre inversioner (dvs när man åker upp och ner)
- Fallvinkel 83 grader, höjdskillnad 57 meter
- Höjd 142 meter över havet
- Åktid 2 minuter
- *världskända? Jo, Wildfire har rekord som högst, tredje snabbaste, femte längsta och näst flest inversioner. Den räknas som Europas allra bästa berg- och dalbana och världens tredje bästa.
Något senare var den öppnad, och då Stella inte ville och jag inte kände för att släppa iväg Max själv kände jag mig manad. Motvilligt. Sen hängde Stella på ändå – som hon sa ”okej då, jag ställer upp för Max” – men när jag frågade om det var för att hon inte ville vara sämre så svarade hon ”ja” utan omsvep. Så uppenbart. Tävlingsgenen ligger före syskonkärleken. True story.
Och väl framme kunde jag inte hoppa jag heller. Stella vet ju att jag både kan och vågar, och ärligt talat – jag tycker verkligen att berg- och dalbanor är roliga, och har till och med bungy jump / Canyon swing bakom mig… Men jag ville ändå bevisa för Max också. Hehe. (vet vad 50% av deras tävlingsgen kommer ifrån) Så, Wildfire blev det och det var grymt kul, gav viss åksjuka (jag gör nog inte om den igen) och ja – den summerades som barnens bästa med dagen.
Efteråt iallafall. Då kändes det som nedan.
Nöjdheten och energin när man är klar. Den.
Och ”alla djuren”
Men han sa ju det också, Max, att ”alla djuren” också kom i topp. Vi har pratat så mycket om var djur lever och hur, om natur, och ja – Kolmården är verkligen en fin park!
Mejas bästa: Bamses värld
Jo, nog var det Bamses värld som vann för Meja. Hon tyckte om att gå runt i parken och uppskattade det mesta, men givetvis var Bamses värld allra roligast. ”Bilarna på Bamses värld” svarade hon spontant på frågan, men hon åkte allt med glädje, tyckte om Bamseteatern och kanske ännu mer att kramas med Bamse och Farmor efteråt och skuttade glatt omkring bland de fina miljöerna.
Måste ju älska när barnen åker tillsammans, och Stella och Max verkligen är och likaså agerar storasyskon. Hopp-karusellen längst ner, Mini Hopp, är förresten ny attraktion för i år.
Mormorns bästa: Delfinshowen
Kolmården kör fortfarande sin delfinshow, och det var del av vårt program för årets premiär på Kolmården så vi bestämde oss för att kolla in den. Tveklöst vackert liksom fascinerande och utbildande.
Mer läsning och mina tips till ett besök på Kolmården hittar du här.
Vi tackar Kolmården för att vi fick komma och njuta av premiären 2019!
