Åre-vädret
Nej men hur många orkar se eller höra ett enda ord till om det sportlovsväder som stockholmarna och barnen från Dalarna, Värmland och Västmanland fått njuta av om de varit i fjällvärlden? Inte så många, gissar jag. Men jag vill ändå spara detta i minnesbanken – hur en fullkomligt magisk vecka i Åre kan vara. Har älskat att morgontid få känna ordentlig kyla i huden igen! Älskar när det närmar sig minus 20, inte minst en vinter som denna som hittills mest bjudit på blidväder – och så känna en värmande sol under dagarna, men som inte gett värme nog att skapa vårvinterns slush i backarna utan gjort dem hållbara dagen igenom samtidigt som kroppen fått hålla sig tillräckligt varm. Fantastiskt.
Matsäck ute. Bästa grejen varje dag (för köerna är mer i lunchrestaurangerna än backen).
Det har inte ens varit några direkta köer. Det har känts lika unikt för denna speciella ”Stockholms-vecka” som vädret.
8 i 8-an och dagarnas upplägg
Jag har överraskat mig själv med att befinna mig i VM8-an klockan 8 varje morgon det gått – 5 morgnar av 5 möjliga. Alla dagar utom en hade jag sällskap, och det betyder att barnen tagit sovmorgon och sedan hängt med varandra en stund. Att börja dagen i VM8-an den tiden betyder folktomma liftar och backar, ljuvlig manchester och vackra soluppgångar. Bliss!
Och Halo över byn. Halleluja för sådana!
Vi har sedan vid 9 kunnat ta första gondol upp på toppen och fått lika fina förutsättningar i backarna från Åreskutans topp, och sedan sneddat bort mot våra hemmabackar vid VM6-an som är liften närmast byn, och fått favoritbackarna i nypistat läge – för de liftarna öppnar först klockan 9, och då sover fortfarande de flesta. Kombinationen!
Sedan har vi åkt hem till barn, nöjda efter sovmorgon, och tagit en andra frukost utan stress. Ute i backen med gänget igen har vi varit först vid 11-snåret. Ofta har de också varit mätta vid 3-snåret och begett sig hem för chill, och vi vuxna kunnat köra ett tag till – till stängning vid 16.30 om inte en enkel liten after ski lockat innan.
Ingen direkt restaurangvecka detta sportlov, men en liten sväng på Werséns och en lättare förrätt mellan dag och kväll är en bra kombination till lunchgrill och barnvänlig hemmamat kvällstid.
Vattkoppor
Mejas vattkoppor blev en hyfsat lindrig historia ändå. De kom snabbt och i massor men kulminerade redan på måndagen så det blev några hela hemmadagar och sedan några dagar ute men med ”innegångsförbud” – och fram emot slutet av veckan torkade de ur helt. Det känns så oerhört skönt att lägga denna barnsjukdom bakom oss. Känns nästan lite symboliskt en vecka som denna…
Meja i backen
…för Meja har åkt så bra. Hon tar sig runt i systemet så fint, åker och svänger utan problem i blått och blir det lite brantare stannar hon och ber om att få selen – ”för här är det lite för brant”. Hon skulle lätt kunna lära sig behärska dem också, men det är okej att det tar ett tag till. Hennes kropp är bara just fyllda 4 ännu, så det är lagom så. Att hon åkt mycket med sele har inte inneburit en total anti-respekt till fart – utan däremot en trygghet och självförtroende även i fart men stor förståelse också för skillnaden. Jag fortsätter vara en förespråkare av sele för mindre barn, och vet att skidglädje kan byggas där parallellt med egna färdigheter i backen.
Det kan krävas pauser i liftkön, en chokladbit i liften och vi bär och fixar (tveklöst allra mest Henke) – men stunderna av glädje och harmoni i backen är många. Hurra!
Mina tips till att lära barn åka skidor, förresten. Skriver under på vart enda ett idag med!
Skidglädjen
Och apropå skidglädjen så har den varit så stor hos Stella och Max den här veckan. Stella är 11 nu och hittar i systemet – och vi vågar släppa henne med vänner. En handbollskompis på plats i byn gjorde att hennes första dagar spenderas helt på egen hand med henne och så kul de hade. Växte så mycket! Max stabilitet och trygghet är stor på skidorna nu, och att åka runt och lattja i hopp och skog gör mycket till. Roligt och lärande på samma gång.
Men han föredrar snowboard.
Jag älskar tiden med Max i backen och liftarna. Han är så öppen och pratar så mycket just där. Om livet i stort och smått, och allt som finns att veta om Pokemon. Ljuvligt, är det.
Men han är ett socialdjur han också, och uppskattar också extra att åka med någon kompis. Under veckan har han hängt med hemmavännen, kört både en och 4 pokemon-raider och åkt snowboard med Lovisas killar – mycket bra matchmaking, och den senare delen av veckan anslöt en kompisfamilj hemma i lägenheten vilket var uppskattat av oss alla 5. Familjehänget är något av det bästa med skidsemester, men addera kompisar på det delar av tiden och det hela är i vårt tycke ultimat.
Längdskidsinspirationen
Jag förstår att det kan vara otroligt irriterande att sitta någon helt annan stans och längta efter snö och skidor, och så se bilder från dagar som de i fjällen under sportlovet. Men kanske kan de också vara inspiration till om inte nu så en annan gång? Själv har jag sett mycket längdskidspropaganda i mina flöden, och även om jag inte kände för att ta tid från familjen och backarna för att välja skidor istället – hur lockande en tur till Ullådalens spår och fjällvidder än känns även för en icke-längdmänniska som jag – så blev inspirationen så stor så jag dammade av mina längdskidor i förrådet och tog en tur. När vädret tillåter så spåras det på Åresjön och gör längd tillgängligt för även oss by-bor. Jag tog en kort tur och det var fullkomligt ljuvligt! Till påsk kanske jag till och med får med någon mer i familjen och skapar lite omväxling till åkningen utför?
Tack, sportlovet!
Så ja. Jag har inte varit helt ledig, det har varit jobb och det har varit vabb – men det har varit en fin vecka. Tack Åre och alla inblandade för det!
