Ärligt talat – det finns ingen period i de svenska fjällen som är mer magisk än hösten – så att jag och mina vänner bestämde oss för att vandra Jämtlandstriangeln på hösten – i slutet av september – var ingen tillfällighet. Att det blev allra sista helgen i september var däremot mer av en tajming-fråga med familjer och annat, för kanske kanske att någon vecka tidigare är allra mest optimalt? Vi mötte säsongens första snö på de mer högt belägna fjällstationerna under vår vandring, den föll under en natt och ändrade färgskalan från murrigt orange till vita toppar, men i kombination med gnistrande höstfärger klagade vi absolut inte. Lite kyligare – garanterat myggfritt som man brukar säga – och åh så vackert! Sista helgen i september är också den sista helgen som fjällstationerna man vandrar mellan när man går Jämtlandstriangeln är öppna överhuvudtaget (iallafall 2021 som vi gick samt i år 2022, men här är förstås google din vän). Fjällstationerna ja – det är det som är poängen med just Jämtlandstriangeln. Denna fjällvandring har sitt namn av att man går mellan tre olika fjällstationer som man kan bo över i och med det slippa både tälta och fixa mat utomhus, och i totalen gör en rutt som har en triangel som form; Storulvån, Sylarna och Blåhammaren.
Vilken ordning ska man gå Jämtlandstriangeln i?
Starten av Jämtlandstriangeln går vid fjällstationen Storulvån, 6 mil väster om Åre, som är en hub ut till hela fjällvärlden. Här kan man välja att bo och göra dagsturer till vackra ställen och toppar runt om, så som Blomsterstigen och upp på Getryggen, Storulvåfjällets topp, Ulvåtjärn och många fler. Storulvåns fjällstation är stor, med många sängplatser och alla faciliteter – och givetvis café och restaurang av bra klass. Startar man här för att vandra Jämtlandstriangeln är det förstås inte sängplatserna som lockar, utan att preppa sin ryggsäck med det sista inför start med den första etappen. Den lilla butiken som finns har det mesta man kan behöva komplettera med sådär i sista minuten.
Buss från t.ex Åre till Storulvån finns om än begränsat, och parkeringen är stor.
De flesta som går Jämtlandstriangeln väljer att börja att gå till Sylarna dag 1. Denna etapp är 16 kilometer lång och går mestadels flackt över öppna fjällandskap – med stigning just på slutet upp mot Sylarnas fjällstation. Dag två går således mellan Sylarna och Blåhammaren, vilket är vandringens längsta etapp med sina 19 kilometer och där både uppförs- och nedåtlut får upplevas. Att gå åt detta håll betyder att sista dagen gå Blåhammaren tillbaka till Storulvån vilket med sina 12 kilometer är den kortaste biten, vilken då också sluttar lätt nedåt hela vägen. Men; det finns inget facit och vill man gå motsatt detta så går det hur bra som helst.
- Etapp 1: Storulvån – Sylarna – 16 km (725 till 1045 möh)
- Etapp 2: Sylarna – Blåhammaren – 19 km (1045 – 1090 möh)
- Etapp 3: Blåhammaren – Storulvån – 12 km (1090 – 725 möh)
Totalt är Jämtlandstriangeln 47 kilometer lång, och tre dagars vandring är lagom.
En parentes; Jaja… min man har sprungit Jämtlandstriangeln på under 6 timmar, men det är ju något helt annat. Blir färre bilder tagna också, om man säger så.
Jämtlandstriangeln – tips
1. Boka plats på fjällstationerna
Det viktiga är att boka plats på fjällstationerna. Det finns olika typer av boende, från dubbelrum till sovsalar med fler platser. Är det mer fullbokat kan du bli placerad i rum med andra vandrare. Alla fjällstationer erbjuder att hyra sängkläder, men mest hållbart (om man tänker på tvättar och hur det fungerar med sådant avsides i fjällvärlden…) är att ha med reselakan.
Det går också att tälta vid fjällstationerna och ändå mot en avgift nyttja faciliteter, som bastu, torkrum och duschar.
2. Mat & Dryck längs Jämtlandstriangeln
Hur kan jag ha skrivit såhär långt på detta inlägg utan att ha kommit till mat och restauranger? Det underbara med Jämtlandstriangeln är just att fjällstationerna har så bra mat. Att komma i mål efter en dagsetapp och inte bara gå in i värmen utan även kunna beställa dryck från menyn med fullständiga rättigheter och äta riktigt god mat är överlägset. Sylarna serverar en tvårätters med plock till förrätt och fokus gryta till varmrätt, och Blåhammaren är vida kända för sin extra bra mat. Omtalad, ambitiös, med lokala råvaror som röding, ren och älg i tre fina rätter och matchande vinpaket till.
Men; boka bord! Det kan bli fullt och jag rekommenderar verkligen att boka plats i förväg.
Sylarna
Blåhammaren
På Sylarna och Blåhammaren serveras också riktigt god frukost, som du bokar bord till, och vill du ha smidigast möjligt och inte föredrar frystorkat på fjället så bokar du också på för att ta med dig från frukostbuffén till en lunchmatsäck på fjället. Komponera goda mackor, komplettera med ägg, och fyll din termos med kaffe eller blåbärs- eller nyponsoppa.
3. Packningstips Jämtlandstriangeln
Om du som jag föredrar att äta god, serverad mat på fjällstationerna så behövs bara enklare mellanmål med i ryggsäcken. Ett litet kök för att värma vatten och göra snabbkaffe, mjölkpulver och goda bars, kakor och annat snacks. I klädväg under hösten gäller underställ, mellanlager, tun dunjacka och vatten- och vindtäta överdragskläder. Mössa och vantar (vattentäta!). Två par strumpor, gärna merinoull som värmer men torkar snabbt. En liten necessär med det nödvändigaste – och missa inte skavårsplåster och första förband. Till kvällarna på fjällstationerna är det inte värt att ha med mycket mer; ett mjukt, skönt och lätt ombyte är ledord. Det finns stora torkrum på stationerna för att torka och värma kläder. Termos och vattenflaska som kan fyllas på i fjällbäckar längs vägen. Jag körde med vätskeblåsa och tyckte det var skönt för att slippa hålla på för mycket med flaska med frusna fingrar. Mobil, laddare och karta. Sittunderlag. Allt läggs i en skön och rymlig ryggsäck, till vilken ett regnskydd är obligatoriskt.
Reselakan och handduk, och jag kan också rekommendera att ta med ett par sköna tofflor att ha under kvällarna på fjällstationerna – värmande och skönt på vältrampade golv.
Som alltid på fjället kan vädret variera och det är viktigt att vara förberedd. Att man går mellan fjällstationer betyder inte en större säkerhet – timmarna mellan stationerna är många, och det är viktigt att vara förberedd på bästa sätt.
Underlaget är varierande – inte svårt men absolut med större stenar och allmänna knepigheter, inklusive vattendrag av vada över. Sköna vandringskängor är givet på fötterna.
Lite om fjällstationerna
Fjällstationerna är så mysiga, och det är en total känsla av lycka att nå fram till dem – oavsett om man upplever vandringarna jobbiga eller ej.
Sylarnas fjällstation
Sylarnas fjällstation ligger på en höjd, med fantastisk backdrop mot Sylmassivet. Huset är fräscht, restaurangen fin med högt i tak och stora fönster ut mot fjällen och trevliga utrymmen med sällskapsspel mm.
Vill du gå längre så är en bra idé att stanna en extra natt på Sylarna och göra en dagstur i området – här finns bra tips på turer.
Blåhammarens fjällstation
Blåhammarens fjällstation är betydligt mindre än Sylarna och Storulvån, och känns lite som en gammal timmerstuga från way back in the days. Det är inte lätt att ens få plats att sitta vid något bord så här fick iallafall vi chilla i våra sängar snarare än att umgås vid samlingsborden vid den lilla baren. Men charmen är enorm, och för den som gillar kallbad finns en utmärkt liten tjärn just bredvid fjällstationen.
Vandra Jämtlandstriangeln på hösten
Så, är det värt att vandra Jämtlandstriangeln? Ja, från mig blir det ett klart och tydligt JA på det. Visst är det en led som är mer vandrings-trafikerad än många andra leder i området, kanske allra mest av dem alla? Men ärligt talat – vad spelar det för roll? Vyerna är underbara, oavsett om du ser andra vandrare längs vägen eller ej så är det iallafall på hösten vilket är mer off season än högsommaren långa bitar då det känns som att man är ett med fjällen och naturen. För den som vill ha vandring med guldkant, upplevelse men ändå bekvämt med torrt och varmt boende och spetsat med fantastiskt god mat så är det ett unikum. Och på hösten? Ja. Leden gör sig kanske aldrig bättre än då, med fjället gnistrande i rött och orange. Vädret kan ge utmaning men min slutsats kring det är ändå att det gör upplevelsen större. I rätt kläder är känslan av tuffare väder något som bara förstärker varenda känsla.
Vi var sex tjejer som gjorde vandringen ihop – och jag är så glad både för den delade upplevelsen jag fick med dessa, och all den kvalitetstid timmarna i fjällen gav. Såklart fick vi mersmak och hade jag inte haft den plan jag har för nästa vecka hade jag fått ont-i-själen-längt av att se alla dessa bilder… Men, nu är det tvärtom och att skriva detta inlägg har gett total pepp istället. Om en vecka är jag i höstfjällen igen, halleluja!
