…är vad jag känner mig idag.
Det är inte för att jag inte energiboostat. Nej, för jag har haft en utmärkt dag. Lunchade och hängde med två kollegor med barn och hade supertrevligt. Max drog till med en sovning på rekordlånga nästan 2,5 timmar. Kanske extra skönt med prasslande löv och mälarvatten i bakgrunden, eller bara allmänt rogivande på Stora Essingen?
Riktigt fånig mamma var jag idag då jag gick och kollade till honom utanför fönstret typ varannan minut. Jag var så chockad att han sov så länge, och det i värsta snålblåsten stackarn.
Sen kul lek med massa charmiga 70-talsleksaker på det. Och kompisarna V och A förstås.
Kvalitetsgrejer i trä från BRIO och plast från Fischer Price, så härligt med vintage-lek! 🙂
Så nej, Max dag var det inget fel på.
Förutom en del matstök och att han bitit mig i bröstet typ 4 gånger.
Fast idag tog mitt tålamod slut typ vid parklek där två barn var ett (två?) för mycket. Eller om inte helt där så i affären vid Stellas utbrott vid mjölkdisken för att vi inte köpte en annan sort, den som kompisen har hemma. Eller väl hemma när kök och hem skulle plockas för 738e gången den här veckan. Eller när S vägrade mat och ropade efter mackor istället.
Jag är glad att jag lyckades tiga mig igenom allt och inte gå utbrott tillbaka.
Så nej, dagen har väl varit hyfsat normal men jag är bara så trött. Och så less på att mest bara vara mamma, konstant ha fyra armar in action, prata halva meningar och medla och muta. Typ.
Helt enkelt rätt färdig med att vara mammaledig. Kanske inte med timmarna mellan 9-15 men timmarna mellan 05.20 (jepp! One of those days.) och 9, och 15-18.
(Alltså, nu låter det som att jag vill vara med Max men inte Stella, men det menar jag verkligen inte. Bara att det blir mycket att vara mamma dygnet runt varje dag i veckan, och många timmar till två vilket såklart innebär extra allt.)
Iallafall idag.
Träning? Nej.
Nu ligger jag i sängen med några tidningar och här tänker jag stanna tills det är läggdags för barnen. Sådeså.