Idag var det dags för Stellas första lopp! Så grymt kul! Det vankas Midnattsloppet i stan och för barnen körs då Midnattsloppets MiniMil (ja det är McDonalds som sponsrar). Vi anmälde henne för någon månad sen i förhoppning att hon skulle vilja. Det ville hon, hon har varit ytterst peppad till och med. Så direkt efter eftermiddagens kalas cyklade vi till söder och Stella fick sin tröja. Alltså vilken goding!
Efter ganska lång väntan (då vi kom lite sent så hon kom längst bak av alla startande) var det äntligen dags. Och hon var så duktig! Hon sprang hela vägen fast någongång ville hon springa lite långsammare, och sen satte hon fart igen. 300 meter var loppet, 150 meter fram och lika långt tillbaks, perfekt. Vid målgång fick hon medalj och det var ju mäkta populärt, stolt tjej. Ännu stoltare föräldrar. Ja, visst blir föräldrar lite patetiska – men let’s face it, det är så de som inte har barn tycker. Vi med barn njuter. Ge mig patetisk, men av sånt här gråter jag lite. Fantastiskt.
Näe, alltså hon var ju typ sist i sitt startled. Och vad spelar det för roll? Duktigast var hon ju oavsett, såklart! Ansiktsmålning (lockar inte vår Stella), clown och sång och massa annan underhållning roade. Vilket arrangemang! Det var säkert flera tusen barn där som sprang.
Att vara med kostade typ 60:- eller nåt, och då fick hon t-shirt, medalj, festis + äpple och ett frimål Happy Meal på McDonalds.
Max var helt okej duktig att heja på. Han fick mutas med bulle och lite så, men i övrigt lallade han omkring och ropade ”Heja!”. Han hade nog kunnat springa idag han med – det var luftigt och fanns plats även för så små barn med spring i benen – men nästa år blir ännu bättre och en garanterad start för aktiva killen. Aktiv förresten, jo men det blev ju jag som efter mitt tunga benpass fick köra båda barnen i cykelvagnen. Klagar inte. Mysigt värre, jag är väldigt nöjd med vårt köp!
